Prästen Annika Borg är självutnämnd expert på antisemitism i Svenska kyrkan, samtidigt som hon själv pläderat kraftfullt mot judiska sedvänjor. Vem har mandat att peka ut vem för antisemitism, och är det ok att själv ständigt agera kränkt fast rollerna är de omvända, frågar Irène Nordgren.
Jag skulle vilja ta upp ämnet antisemitism. Vem har mandat att döma vem för att vara antisemit, underförstått judehatare, och utifrån vilka premisser? Det är min fråga.
Jag minns omskärelsedebatten som pågick för några år sedan då bland andra Världen Idag (19/12 2013) uppmärksammade att ”Landstinget i Blekinge kan komma att förbjuda omskärelse”. Lisa Abramowicz – generalsekreterare i Svensk Israel-Information – menade att detta ”kändes obehagligt ” då hon kopplar detta till antisemitism. Abramowicz säger ”Vi kan notera att på många andra områden har många länder i Europa drabbats av antisemitism.”
18/11 2011 på DN Debatt skriver 11 personer – däribland fd socialministern Bengt Westerberg och Annika Borg – ett upprop som presenteras under rubrik ”Därför måste regeringen stoppa omskärelse av pojkar”. Såvida inte Svensk Israel-Information – vars motto är ”För en balanserad bild av Israel” – givit Annika Borg personlig frisedel skulle alltså Annika Borg utifrån Lisa Abromowicz synsätt kunna misstänkas vara antisemit.
Kyrkans Tidning uppmärksammar omskärelsedebatten i flera artiklar. Magnus Zetterholm (docent i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet ) skriver angående Annika Borg under rubrik ”Lämna judendomen åt judarna”: ”Den fråga jag vill diskutera är hur man sig som präst i Svenska kyrkan, mot bakgrund av kyrkans antisemitiska historia, kan ställa sig bakom ett förbud som kriminaliserar judendom i Sverige.”
Även Anders Runesson (professor i Nya testamentet och tidig judendom samt präst i Svenska kyrkan) deltar i KT debatt och skriver under rubrik ”Frågan om omskärelse måste behandlas varsamt”:
”Prästen Annika Borg är inte antijudisk. Men genom att hon undertecknat uppropet mot omskärelse av pojkar har hon skrivit in sig i den kristna antijudiska traditionen.”
Borg känner sig oskyldigt misstänkt, går till häftig motattack och försvarar sig med näbbar och klor mot alla anklagelser och antydningar som hon anser ”Trivialiserande och grovt förolämpande”
Borg skriver, ”Magnus Zetterholm skriver mot slutet av sitt inlägg att han inte vill antyda att jag ”skulle vara anfrätt av antisemitisk teologi”, men han har i hela sin text skrivit in mig i en antisemitisk retorik, verklighet och teologi. Det är grovt förolämpande.”
Borg kräver att bli respekterad när hon utifrån sin specifika samhällskontext pläderar för att en modern FN-konvention i Sverige ska ha tolkningsföreträde framför en mångtusenårig judisk identitetsskapande sedvana, utan att för den skull bli misstänkt för att vara antisemit, underförstått judehatare. Det problematiska uppstår dock när hon samtidigt sätter sig i domarsätet med rättighet att anklaga den palestinsk-lutherske prästen Mitri Raheb för att bedriva ”hatpropaganda mot judar” när denne i sin tur tar sin specifika och mycket särpräglade och sorgligt splittrade Abrahamitiska samhällskontext – sammanfattad i orden Tro under ockupation – till avstamp för sina åsikter och värderingar.
Mitri Rahebs inbjudan till Teologifestivalen i Uppsala 6-8 februari tar Annika Borg och Johanna Andersson till utgångspunkt för att bedriva egen hatpropaganda och skriva in Mitri Raheb i ”antisemitisk retorik, verklighet och teologi” för att återanvända Annika Borgs formulering. I ett debattinlägg 7 februari i DN för Annika Borg och Johanna Andersson ett resonemang under rubrik ”Svenska kyrkan talar med kluven tunga om judar” som går ut på att få Svenska kyrkan att framstå som inbjudare av en antisemit.
Vem har mandat att döma vem för att vara antisemit underförstått judehatare och utifrån vilka premisser? Frågan kan också utvidgas till att gälla vem som har mandat att döma vem för att vara muslimhatare? Är det ok att läsare tolkar Annika Borg som muslimhatare utifrån artikeln ”Sverige är den sista Sovjetstaten” i Dispatch International 18 oktober 2012 där följande uttalande görs av dess chefredaktör Ingrid Carlqvist:
”Annika Borg är en av få präster i Svenska kyrkan som vågat ifrågasätta den islamvurm som råder bland hennes kolleger. För detta har hon fått ta emot mycket stryk. När Dispatch International häromveckan skulle skriva en artikel om de föreslagna böneutropen i Botkyrka var hon en given intervjuperson, liksom stridbare prästen Dag Sandahl.”
Förstår jag den – i landets mest islamfientliga tidning – ”givna intervjupersonen” rätt att det är hon som i Svenska kyrkan anser sig ha tolkningsföreträde att definiera såväl kristen tro som hur dess exakta relation och position gentemot judendom och islam ska te sig i praktiken?
Som reformkatolik tröstar jag mig med att det finns självutnämnda småpåvar med absoluta sanningsanspråk även inom svenska kyrkan.
[…] Annika Borg har svagt mandat att ropa ”antisemitism” […]
I DAGEN skriver Göran Rask och Kjell Jonasson, Svenska kyrkan under rubrik
”Varför skjuta budbäraren?”
http://www.dagen.se/debatt/varf%C3%B6r-skjuta-budb%C3%A4raren-1.316253
// Irène
Så många ord och så lite innehåll… Även om jag skulle vara överens med skribenten om att Annika Borg är en olämplig kritiker av antisemitiska yttringar (det är jag inte), går det väl, som biskopen i Strängnäs anförde som försvar för inbjudan, ha två tankar i huvudet samtidigt? Vad tycker Iréne Nordgren om Mitri Rahebs DNA-teologi?
Om man ska vara konsekvent:
Är inte det svenska förbudet mot omskärelse av flickor-kvinnor också ”anti” någonting? De flesta ser det väl just bara som legitimt ”anti-våld” mot flickor och kvinnor, och har inga problem med att ifrågasätta en förmodligen ”mångtusenårig [någonting] identitetsskapande sedvana”, eftersom denna sedvänja synes grotesk och inte hemmahörande i ett modernt samhälle med de mänskliga rättigheterna som övergripande och ”överkulturellt” (universellt) rättesnöre. Varför betraktas det så annorlunda när det gäller en sedvana som ”bara” drabbar pojkar och män?
Jag har djup respekt för den judiska kulturen, så som jag ser den ur mitt kristna perspektiv. Jesus var jude och den uppenbarelse som kommer med Jesus ser jag som fast förankrad i de judiska texterna och den judiska traditionen. Samtidigt förstås jag det som att dessa genom historien genomgått en utveckling, och att även kristendomen är öppen för utveckling och omtolkning (tänker på Jesu tal om ”Hjälparen”).
Jag har alltså fullt förtroende för att judar själva är kapabla att (om-)formulera en ”judiskhet” och identitet, som inte är beroende av att de får fortsätta att begå brott mod pojkars och mäns mänskliga rättigheter (och deras kroppsliga integritet), och att de kan högtidlighålla och förstå löftet som gavs till Gud tidigt i deras historia, på ett sätt som inte står i strid med dessa modernt formulerade rättigheter och intressen.
Annars får man gå hela vägen och kalla också svensk djurskyddslag för både anti-judisk och anti-islamsk, eftersom den vad jag förstår förbjuder både den judiska kosherslakten och den islamska halalslakten. Och varför inte ta det ytterligare ett steg, och definiera det som anti-judiskt och anti-islamskt att äta griskött? Ja, då är sannerligen både antisemitismen och antiislamismen utbredda fenomen över hela världen. Inte heller veganerna slipper väl undan här förresten, eftersom de ju är ”anti-slakt” överhuvudtaget.
(Vad är till sist implikationerna av en kamp mot antisemitism etc, om man drar det så här långt? Måste alla icke-judar och icke-muslimer sluta att äta griskött, för inte vara antisemitiska eller antiislamska? Och varför går det i så fall inte att tala om judar och muslimer som ”antikristna”, ”antisekulära”, ”antimoderna” eller ”antiupplysta”, utan att uppfattas som ”rasist”?)
Med detta vill jag främst ha sagt att motstånd mot omskärelse av pojkar och män (utan vederbörandes samtycke) knappast kan tas som argument för en antisemitisk hållning. När ”somliga” har velat koppla samman kvinnlig omskärelse med islam, har många protesterat mot denna ”islamofobi” och detta ”hat mot islam”, och menat att traditionen haft äldre ursprung och också praktiseras av andra icke-muslimska grupper. Nåväl, omskärelse av pojkar och män praktiseras också blad kristna i USA, så i konsekvensens namn skulle då väl Annika Borg, präst i Svenska kyrkan, förutom att vara antisemit också vara ”antikristen”?
Jag tycker inte argumentationen mot Annika Borg håller, och att det över hela diskussionen också svävar ett i högsta grad osynliggjort ”anti”-paradigm: det mot pojkspädbarn, pojkar och män. Kanske är det i själva verket det som är Annika Borgs främsta ”brott” i sammanhanget, nämligen att hon värnar lika mycket om pojkars och mäns kroppsliga integritet och värdighet, som om kvinnors? Den kvinnliga kyrkliga eliten i övrigt har ju annars tydligt sagt sitt i ärendet, och att pojkars och mäns rättigheter ska väga lätt när ”religion” och ”sedvänja” står på spel:
http://www.dn.se/debatt/vi-maste-visa-respekt-for-ratten-att-vara-annorlunda/ )
Annika Borg anmäler en avvikande mening, nämligen den om ”allas lika värde” (inkluderat pojkar och män), och för detta skall hon uppenbarligen straffas (synbarligen främst av andra kvinnor).
Intressant inlägg i debatten om Mitri Raheb
Utan att blanda mig i den polemik, som Iréne Nordgren startat mot Annika Borg – den sistnämnda kan förvisso svara för sig själv – finns det anledning att undra över polemikerns egen religiösa positionsbestämning: ”reformkatolik”.
Vi är många som ställer oss frågan vad en reformkatolik i Sverkige är och vad vederbörande vill. Något har ju kommit fram genom Nordgrens många artiklar i den ”egna” plattformen ”Katolsk Vision” Men ordentliga konkretiseringar av begreppet saknas. Vad vill hon reformera”? Och vad säger katolska kyrkan om de (eventuella) kraven? Såvitt jag känner till finns inget i kyrkans offciella linje som innebär att den anammat Nordgrens och hennes nätplattforms åsikter, alltså de åsikter som är bekanta.
Den katolske biskopen i Sverige har också tidigare på ett tydligt sätt gjort klart att Nordgrens åsikter inte är kyrkans eller ens kommer i närheten av dem. Och den apostroferade har reagerat med skarpa ord mot denne i mina ögon timide och synnerligen lärde och allmänt respekterade Arborelius.
Så vad innebär egentligen Iréne Nordgrens i katolskt-kyrkligt avseende ”reformerta” linje och ser hon några utsikter för att den kan realiseras inom överskådlig tid.
Det vore bra, om den som nu hävdar småpåvars existens i Svenska kyrkan utan att namnge dem lättar på den teologiska förlåten kring det som i varje fall för en utomstående synes vara en subjektiv utopi.
Att A Borg är Segloras hatobjekt nr 1 är tydligt, nu när BloggarDag avväpnats.
Detta med guilt by association är ett trist angreppssätt. Beträffande Borgs artikel, har hon väl samma rätt till ståndpunkt och trovärdighet som någon annan i denna fråga.
Jag hittar f ö inget i Borgs artikel som uttrycker ”absolut sanningsanspråk”
Konstigt att Irène Nordgren vill debattera om Annika Borg har mandat att tala om antisemtism/judehat. Finns ett sådant mandat? Att ”Sveriges mest islamfientliga tidning” tillskriver Annika Borg ett sådant mandat säger inte mycket. De åsikter någon framför borde snarare värderas utifrån deras bärkraft. Annika Borg har påstått att Mitri Rahab framför att Israel är en rasistisk apartheid- och terrorstat, att judiska lobbygrupper påverkar hela världsopinionen och att bara palestinierna har genetiskt släktskap med de bibliska förfäderna. Stämmer den beskrivningen av Mitri Rahabs åsikter visar de ett illavarslande mönster. Då har Borgs argument bärkraft och då ger det mandat.
I
Iréne – hur har du det med förmågan att skilja mellan sak och person? Din text är något av det mer onyanserade jag läst. Det finns mycket att lyfta upp men jag nöjer mig med en fråga:
Vad är det som just gör Borgs text till en som ”sätter sig i domarsätet med rättighet att anklaga”? Hur skiljer de sig mot dina egna anspråk?
I undran
/Olle
http://www.dagen.se/kronikor/varf%C3%B6r-fick-inte-raheb-predika-1.317012
Bengt Olof Dike har upprepat sin fråga på Katolsk Visions Blogg och jag upprepar här mitt svar
Bengt Olof Dike
”Ditt inlägg i Dagens Seglora med kritik mot Annika Borg föranledde bland annat än fråga från mig vad en ”reformkatolik” är.”
Att jag drar mig för att svara beror på att jag inte upplever att du är genuint intresserad att veta mitt svar. Min erfarenhet av att tidigare ha samtalat med dig är att du bestämt dig för att till varje pris värna om dina förföreställningar om mig och om Katolsk Vision. Jag har bla tidigare givit dig olika länkar ut i den internationella katolska reformrörelsen We are church /Wir sind Kirche ………tydligen helt utan nytta eftersom du skriver :
”Och det som inte finns, är ju svårt att plädera för eller hur? ”
Katolska kyrkan består av 1, 2 miljarder medlemmar varav ca 100.000 i Stockholms katolska Stift. Sverige är inte helt representativt för katolicism i Europa och biskop Anders skulle knappast idag 2015 -utan åtlöje -våga upprepa sitt ”avståndstagande” som han tog ca 10 år sedan. Dels därför att det sedan dess hänt så mycket internationellt när det gäller reformkatolikers krav på att kyrkan äntligen ska leva upp till sitt aggiornamento från Vat 2 och dels därför att Franciskus i motsats till B16 har en annan inställning till yttrandefrihet. Påven sade uttryckligen under den gångna familjesynoden att han ville att biskoparna skulle vara ärliga och säga även sånt de misstänkte att påven inte skulle gilla. Detta hörde biskop Anders och han har själv nyligen hyllat yttrandefrihet.
Jag hänvisar till Gerts Gelottes inlägg som förmodligen ändå inte kommer att stilla din nyfikenhet om vad reformkatoliker önskar.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=15382
Drygt 300 katolska teologer skrev 2011 under Memorandum.
http://www.katolskvision.se/blog/?page_id=1941
Naturligtvis inte en enda från Sverige.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Teologernas_memorandum
Jag rekommenderar även nedanstående länkar
http://en.wikipedia.org/wiki/Association_of_Catholic_Priests
http://www.romancatholicwomenpriests.org/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkoherdeinitiativet
http://www.imwac.net/413/
Om biskop Anders inte vore så prestigefylld skulle han på Stifets hemsida ta tillbaka sitt avståndstagande från Katolsk Vision och istället där upprepa sin hyllning för yttrandefrihet.
Detta skulle också minska polariseringen och fiendskapen på sociala katolska media som biskop Anders har del i genom att så ensidigt gynna de mest konservativa krafterna i sitt stift.
Om du bemödar dig att läsa de länkar jag hänvisar till kan du inte med gott samvete fortsätta att ständigt påskina att det bara är ”jag, Gert och möjligen några till” som förespråkar reformer. Vi är många miljoner runt om i den universella katolska kyrkan. Varför ska svenska katoliker ha mindre yttrandefrihet än katoliker tex på kontinenten ? Fundera gärna en stund på den frågan och begreppet ”reformkatolik” kanske klarnar.
Mvh
// Irène
För övrigt tycker jag läsförståelsen hos kommentatorerna av vad jag skriver är så pass undermålig så det känns lönlöst att gå i svaromål.
// Irène
”För övrigt tycker jag läsförståelsen hos kommentatorerna av vad jag skriver är så pass undermålig så det känns lönlöst att gå i svaromål.”
Mycket bekvämt… och oförskämt. Men så är det när man har Gud på sin sida…