Den franska republiken håller yttrandefrihet och sekularism som sina främsta värden. Men fastän alla är lika inför lagar och bestämmelser, så drabbar de olika människor olika hårt. Det franska samhället behöver stå eniga för dessa grundläggande värden, men de kommer att sättas på svåra prov, skriver Tomas Lindbom.
Mitt äldsta barnbarn Salomé började förskolan i höstas i centrala Paris. Vid tre års ålder börjar barnen formas i den förståelse av världen som är fastlagd i den statliga läroplanen. Denna läroplan har i sin tur sin grund i upplysningsfilosofin som starkt tar avstånd från alla teokratiska avvikelser. Skolan är den del av staten, av det offentliga, och därmed helt avskuren från religiös påverkan.
Salomé kommer under hennes skoltid i den statliga skolan att möta lärare som förklarar för henne hur den franska värdegemenskapen ska tolkas. Hon kommer att stöta på lagar som förbjuder henne att klä sig som hon vill. Hon ska normalt sett inte heller möta lärare som beskriver världen utifrån andra tolkningsmönster än den sekulära som är den franska republikens värdegrund.
Attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo betydde mer för det franska samhället än det sannolikt skulle ha gjort för det svenska om händelsen inträffat i Stockholm. Charlie Hebdo är en tidning som provocerar till det yttersta, som använder satiren, ibland över det smaklösas gräns, för att attackera religiösa yttringar som hotar det sekulära tänkandet och yttrandefriheten. Charlie Hebdo försvarar den yttrandefrihet som låter varje medborgare kritisera och ifrågasätta religiösa föreställningar med varje medel som inte är fysiskt våldsamt.
Den franska lagen försvarar yttrandefriheten till det yttersta när den utmanar religiösa övertygelser. Muhammed kan hånas så att många muslimer uppfattar det som en grov kränkning, som en hädelse, som ett angrepp på det heliga. Det finns ingen gräns där lagen eller de republikanska värderingarna säger stopp. I yttrandefrihetens namn är det också viktigt att inte backa när rädslan för repressalier sätter in. Inget attentat av jihadister, inga krig får stoppa det franska samhällets försvar för yttrandefriheten. Den är lika helig som muslimernas syn på profeten.
Mitt barnbarn kommer att lära sig att inga religiösa anspråk på staten gäller. Däremot kommer hon att lära sig i den republikanska skolan att muslimer liksom judar, kristna eller andra trosgrupper inte får smädas, förföljas eller smutskastas. Republiken försvarar allas rätt till att utöva sin religion så länge som det sker i den privata sfären.
Som muslim eller jude är du däremot skyddad av lagen mot antisemitiska angrepp. Ingen kan rita satirteckningar som i tyska Der Stürmer under nazitiden. Den franska republiken är kristallklar också på den punkten liksom i sin vägran att tolerera angrepp på enskilda individer för deras hudfärg eller sexuella läggning. Alla människor har lika värde inför lagen.
Salomé kommer att upptäcka ännu en viktig sak. Skulle hon komma till skolan med en davidsstjärna eller ett kors synligt på bröstet kommer hon säkert att få en anmärkning. För en lärare är det uteslutet att visa upp sin religion genom någon symbol. Sekularismen har skärpts i Frankrike sedan muslimerna blivit fler och en del av dem mer offensiva i att visa upp sin tro. Staten har känt sig manad att skärpa reglerna för sekularismen genom att nu senast förbjuda kvinnor att bära heltäckande slöja på allmän plats. Det rörde sig, när lagen infördes för cirka tio år sedan, om bara två tusen kvinnor i hela landet. Ändå var lagen viktig för republikens traditionella försvarare.
Attentaten mot Charlie Hebdo har skärpt tonen från statens sida. Staten har fått ett starkt stöd av en massiv majoritet av det franska folket. Dessa värderingar är så centrala att de likt demokratin är svåra att motarbeta. Motståndarna till sekularismen väjer hellre än att konfrontera den. Sekularismen innebär en försvarare av viktiga demokratiska värden. Ändå skapar den också konflikter som på sikt kan bli problematiska. Den missgynnar troende människor och gynnar dem som inte tror. En ateist känner aldrig vrede inför hädelse av Gud eller profeteter. En ateist har inget behov av att bära yttre symboler för sin övertygelse. En ateist har inget behov av att i skolan få världen tolkad utifrån en kristen, judisk eller muslims trosuppfattning.
Sekularismen i denna principiella form kan också öka klassmotsättningarna i samhället. Muslimerna finns ofta i de underprivilegierade grupperna i samhället och det gäller också invandrande judar och vissa kristna grupper. För att inte tala om buddhister och hinduister från Asien och vissa afrikanska länder.
Det franska folket har efter attentaten i januari visat en mäktig styrka av motstånd mot våld och för rätten till yttrandefrihet. Men spänningarna är inte alls lösta. Snarare väntar svåra tider när enigheten ska upprätthållas och fördjupas. Då kommer republiken med sin värdegrund att ställas på svåra prov.
