När jag först läste om det ville jag inte tro på att kommunchefen i Linköping verkligen sagt så, jag var tvungen att se och lyssna på nyhetsinslaget också. Men, så sa faktiskt Joakim Kärnborg: ”De är ju inte här för att sitta och värma sig i en väntsal. De är ju här för att tigga ihop pengar till att ta sig hem. Jag tror att vi skulle göra migranterna en otjänst genom att isolera dem på ett varm och ombonat ställe att vara på”.

Hemlösa borde alltså enligt kommunchefens logik bara vara tacksamma för kastas ut i kylan från landets järnvägsstationer, med början i Linköping… Det statliga bolaget Jernhusen, som äger lokalerna, har, enligt uppgift efter klagomål från irriterade resenärer, börjat sätta upp skyltar på bänkarna: ”Dessa bänkar hyrs av Svenska Reseterminaler AB. Sittplatserna är avsedda för resenärer med giltigt färdbevis. Trevlig resa!” Eluttag i väntsalarna pluggas igen för att ingen hemlös ska få för sig att ladda sin mobil där. På andra håll kommer väktare att sköta gallringen bland de besökande.

Men järnvägsstationer är inte bara till för ”kunderna”. Järnvägsstationer, också väntsalar, tillhör det offentliga rummet, något som regleras i lag. Det är ett allvarligt ingrepp i det öppna samhället när Jernhusen villkorar tillgängligheten. Att ingreppet tämligen ohöljt riktas mot fattiga romer från östra Europa gör det än mer obehagligt. Det räcker med rudimentära historiekunskaper och insikter om situationen i dagens Europa för att associationer till ”Whites Only”-skyltar inte ska te sig allt för drastiska.

Hoppingivande är det växande motståndet mot de kalla vindarna. Vardagshjältar har resolut strukit över de nya skyltarna och istället skrivit ”Bänkar till alla”. Jernhusen borde lyssna också på alla de som inte har något emot att dela med sig av värmen, vilan och eluttagen.