Primitivism, men också tänkvärda funderingar om ett samhälle som i slutänden inte gynnar någon. Jonathan Wiksten skriver om boken ”En förtryckares frihetliga fantasier”.

När Jonas Lundströms bok ”En förtryckares frihetliga fantasier” kom ut befann jag mig i början av en process, där jag själv som kristen med radikala eller frihetliga fantasier, var tvungen att fundera på hur jag vill leva mitt liv när jag plötsligt blivit lönearbetande medelklass, istället för fattig student. Jag inte är ny för tankarna inom anarkistisk ideologi, eller för de tankar som väcks när en kristen får upp ögonen för den anarkistiska ideologin. Ändå tvingar mig Jonas bok att rannsaka mig själv införa de svåra frågor den lyfter. Jonas bok är inte kristen litteratur, eller speciellt teologisk, men det är genom uppväxten i kyrkan som Jonas konfronterats med anarkismen och det är den resan vi får följa.

Sträckläst och hund­örad lägger jag boken åt sidan och tänker att det här är en text jag måste återvända till. Tanken har redan slagit mig, att ”En förtryckares frihetliga fantasier” är en bok som vore spännande att recensera, men kanske är de där frågorna för svåra att återvända till i vardagslivets alla små kapitulationer. Eftersom det gått flera månader sedan jag läste boken, och eftersom jag delar så mycket av det tankegods som boken bygger på är det svårt att på ett ärligt sätt förhålla sig kritisk.

Kanske ska jag be Jonas skicka boken till ett par goda vänner, som jag tror skulle ha glädje av att läsa den, och be dem recensera. Jonas har nämligen valt en rätt oortodox distributionsmetod, en som passar bokens budskap väldigt väl. Vill du ha ett ex hör du av dig till Jonas med en adress dit han kan skicka boken, vill du dessutom betala för den så finns ett rekommenderat cirkapris, men om du verkligen betalar. Det är upp till dig.

För dig som, liksom jag, går och funderar på livets och samhällets beskaffenhet. Om ifall allt måste vara så som det är. För dig är Jonas analyser extremt värdefulla, i alla fall om du tänker att livet nog kunde vara både lite friare och lite rättvisare. Ett exempel på hur Jonas utmanar läsaren genom att visa oss sitt perspektiv på helheten är hur han knyter ihop tvåsamhetsnormen och villkoren för lönearbete under kapitalismen:

”Alla förväntas bli föräldrar, och för att vara en god förälder måste en lönearbeta mycket så att en har råd att köpa de prylar och kläder och åka på de resor som krävs för att barnen inte ska riskera att bli trakasserade i skolan, idrottsföreningen eller kamratkretsen.”

Han visar hur vi genom att vi förleds att älska en ofrihet vi kallar frihet skriver under på ett system som till slut inte gynnar någon. Jag har svårt för bokens primitivistiska drag. Jag tänker mig snarare ett ockuperande av civilisationen än ett övergivande av den. Jonas förespråkar en slags medelväg.

”Min övertygelse så här långt är i alla fall dels att vi åtminstone behöver bli av med civilisationen och dels att en vision för människans överlevnad som art är önskvärd. Samtidigt tror jag inte att vi kan återgå till att leva som ”ursprungsbefolkningar” eller samlare, åtminstone inte inom en överskådlig framtid. […] Och vi har dessutom erfarenheter med oss som vi måste ta med oss och relatera till. Och alla civilisationens uppfinningar vill vi nog inte vara utan”.

Primitivismen svarar inte på vissa frågor, och i sin flört med primitivismen skulle jag önska att Jonas var tydligare. Hur ska ett ociviliserat samhälle ta hand om dem som fungerar annorlunda, om dem som har hjul istället för ben till exempel? Vore det ändå inte bättre att minska antalet människor på jorden genom att starta ett frihetligt rymdprogram, som anarkist måste en ju få tillåta sig att drömma lika stort som liberalerna och stats­socialisterna drömmer, eller?

Men ”En förtryckares frihetliga fantasier” är inte en manual, den ger en översikt över alternativa vägar till den samhällsutveckling som sker nu, men den lägger inte fram en övertygande vision eller plan att följa. Anarkistiska böcker som gör det ska en akta sig för. Istället får läsaren följa en röd tråd av tankar som har en generell relevans, om du läser boken tror jag att du också kommer ha svårt att lägga den ifrån dig. En grundtanke inom anarkismen är ju ändå att det kanske vore bättre om vi alla gjorde det vi ville, därför tänker jag göra som jag vill och återuppta en gammal ovana från grundskolan. Har du läst så här långt i den här recensionen rekommenderar jag dig att gå och läsa boken!