Efter flyktingbåtkatastrofen utanför Lampedusa i oktober 2013, då många hundra miste sina liv, initierade Italien den storskaliga räddningsoperationen Mare Nostrum, ”Vårt hav”. Under det år som gått har den italienska marinen lyckats undsätta mer än 150 000 flyktingar på Medelhavet. Ändå har samtidigt minst 3 000 dött i vågorna. Minst 3 000, för mörkertalet är stort.

Men från och med 1 november tar istället Triton vid. Det är en operation av en helt annan karaktär, på en mycket mindre skala, och som sköts av EUs gränskontrollbyrå Frontex. Humanitära organisationer är djupt oroade för vad det kommer att innebära när fokus byts från livräddning till gränsbevakning. Inte sedan andra världskriget har så många varit på flykt i världen som nu. I Europas absoluta närområde förvärras den humanitära situationen i land efter land. De allra flesta som riskerar sina liv ombord på flytande vrak är verkligen flyktingar och i allt större omfattning hela familjer. I det senaste stora skeppsbrottet var 100 av de 500 omkomna barn. Det är mycket mer av räddningsinsatser som behövs, inte drastiskt mindre.

Det finns regeringar i EU som delar de humanitära organisationernas oro över vad som ska hända efter Mare Nostrum och som diskuterar alternativ. Italien signalerade härom dagen att man trots allt inte kommer att sluta leta efter och rädda nödställda ute till havs efter 31 oktober.

Men den brittiska toryledda koalitionsregeringens oro handlar om något helt annat än minskade räddningsresurser. Såväl inrikesministern, Theresa May, som premiärministern, David Cameron, har genom uttalanden gjort det klart att de står helt och fullt bakom det svar som utrikesdepartementets Lady Anelay gav på en fråga i överhuset:

”We do not support planned search and rescue operations in the Mediterranean. We believe that they create an unintended ‘pull factor’, encouraging more migrants to attempt the dangerous sea crossing”

I klartext: ”Om vi räddar flyktingar från att drunkna kommer fler att komma. Låt dem drunkna istället så lär de sig att hålla sig borta”. Det är en variant på partiledaren för fascistiska British National Partys förslag från 2009 att skjuta flyktingbåtar i sank. Då, för fem år sedan, möttes det av massiva fördömanden från alla håll. I dag är det officiell Tory-politik, om än i något mer passiv-aggressiv form.

I samma anda vill David Cameron och Torypartiet att Storbritannien skrotar den Europeiska MR-konventionen. Anledningen: det skydd den ger migranter.

”Låt dem drunkna istället” är en politik som inte bara imiterar politiken i ett öppet fascistiskt parti utan som också med rätta kan kallas statsterrorism.

Den enkla definitionen av statsterrorism är att en stat genom att sätta skräck i en civilbefolkning försöker uppnå ett visst politiskt syfte. Flyktingar från länder som Syrien och Eritrea ska bli så rädda för att korsa Medelhavet att de inte ens försöker. Då får det kosta drunknade barn, kvinnor och män. Det är nu officiell brittisk politik.

Det är något riktigt ruttet i den brittiska staten.