Om några dagar flyger jag till Tokyo, världens största stad. Vi bor mitt i smeten, i närheten av en vacker gravplats övervuxen av murgröna.

Vi behöver känslan av sammanhang

Brita Westerman

Om några dagar flyger jag till Tokyo, världens största stad. Vi bor mitt i smeten, i närheten av en vacker gravplats övervuxen av murgröna. I närheten finns en gata med fashionabla butiker och ett område där zombies och andra subkulturer brukar träffas och umgås. Sen går vi omkring på gatorna med wifi i en liten dosa, det bjuder hotellet på. Vi kommer att gå vilse, men hamnar plötsligt i en grönskande park där lotusen blommar fast det är oktober. I slutet av parken ligger ett tempel och ett litet tehus. Där stannar vi och vilar i stillheten.

Om detta står att läsa i guideböckerna, men mina tankar rör sig mer i riktning mot en fantasyroman. Plötsligt vet man inte vad som är dröm eller verklighet. Stadspulsen är endast en tunn hinna ifrån stillhet.

Vi är många som söker denna kontrast mellan urban puls och stillhet. Av en mängd olika skäl flyttar människor till just storstäder som över hela jorden växer så det knakar. Själv bor jag utanför en mindre bruksstad och kan ofta längta till den dynamik som finns i större städer. Men jag väljer att bo i ett hus med en egen trädgård där det är så otroligt rofyllt när alla äpplen faller till marken och räven smyger runt husknuten. För mig blir längtan till storstaden en morot till att aktivt ta del av vad som händer i världen, utanför den lilla byn.

Landsbygden har länge legat i medieskugga, alltmedan fabriker läggs ner, jobb försvinner och offentlig service skärs ner. Utanförskapet växer hos de som drabbas. Men det är knappast prio ett att bevaka det som händer på landsbygd, i glesbygd och i småstäder.

“Tokyo är framtiden”, sa en kompis, “men själv blev jag tokig av allt blippande och plingande”. Tydligen har varenda tåg en egen melodi . Visst, de stora städerna är smältdeglar av idéer, kultur och uttryck. Men vi är många som väljer att bo utanför storstadsområden och därför måste jobb, offentlig service och kultur finnas också där. Och även känslan av sammanhang.

Kommentarsfältet är stängt.