1996, två år efter att riksdagen beslutat om skärpt hatbrottslagstiftning, dömdes en ung man i Gotlands Tingsrätt för att ha burit nazistsymboler där han iklädd svart bomberjacka och svarta kängor stod tillsammans med några kompisar utanför Åhléns i Visby. I domskälet står det:

”Nationalsocialismen kännetecknas av ett förhärligande av den nordiska rasen och ett mycket starkt förakt för andra folkgrupper vilket under det andra världskriget ledde till utrotning av flera miljoner människor främst av judisk härkomst. Genom att bära märkena på mössan och jackan har B.B. spridit meddelanden som uttrycker missaktning mot människor tillhörande andra folkgrupper än den nordiska – i synnerhet människor av judiskt ursprung.” Domen fastställdes senare av Svea Hovrätt.

Snabbspolning fram till 16 augusti 2014 och Gävle. Mitt i lördagshandeln marscherade ett tjugotal medlemmar i militant nazistiska och grovt kriminella Svenska Motståndsrörelsen, SMR, i två raka led längs gågatan i Gävle fram till Stora torget. Där ställde de sig och delade ut flygblad, utrustade med megafon, fanor och sköldar. Polis kom till platsen, men höll låg profil och trots att SMR saknade demonstrationstillstånd och senast det begav sig i Gävle – 2013 – hade slagit och sparkat en meningsmotståndare blodig, fick de fortsätta tills de själva var nöjda.

Till alla Gävlebor som upprördes över symbolen på fanorna och sköldarna svarade polisen ”De är godkända, det är inga nazistiska symboler”.

Symbolen i fråga, livsrunan, som också, bland flera andra namn, kallas tyrrunan och riksrunan, var en av de symboler som Gotlands Tingsrätt och Svea Hovrätt 1996 inte tvekade att se som innebärande hatbrott, utifrån sammanhanget de förekom i.

Något tycks ha hänt under de gångna två decennierna, ett sluttande plan av acceptans av en nazism i delvis nya kläder. Det borde oroa politiker som justitieminister Beatrice Ask. Istället säger Ask, i en kommentar till händelserna i Limhamn förra lördagen, när polisen tycktes beredd att gå – eller rida – över lik i sin nit att freda nazistiska Svenskarnas partis valtal, att ”Jag tror att det skulle vara en farlig utveckling om vi skulle börja pröva vilka åsikter som kan få demonstreras. Grunden i ett fritt och öppet samhälle är att man låter yttrandefriheten vara total och gälla alla”.

Så okunnig kan väl inte justitieministern vara? Yttrandefriheten är inte total. Det går en gräns vid hatbrott och hets mot folkgrupp och den gränsen passeras med råge av SMR och den politiska grenen av den nazistiska rörelsen, Svenskarnas parti, SvP. I sitt partiprogram skriver SvP: ”Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare”. Bara att framföra det borde rimligtvis falla under 16 kap 8 § i brottsbalken, lagen om hets mot folkgrupp.

Hållningslösheten blir också direkt pinsam internationellt. Som undertecknare av FNs konvention mot alla former av rasdiskriminering har Sverige förbundit sig att ”olagligförklara och förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i dylika organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling, straffbar enligt lag” (Artikel 4a). Sverige undertecknade konventionen 1966, för snart 50 år sedan.

Det är hög tid för polis och politiker att inse att det är en mänsklig rättighet att inte behöva bli utsatt för nazism och rasism.