Valrörelsernas dramaturgi och utformning genomskådas av väljarna, och debatten hamnar långt ifrån centrum för de avgörande frågorna. Först när valet är över kan det politiska arbetet kring vår tids ödesfrågor starta igen, skriver Tomas Lindbom.
Det är valrörelse igen i Sverige. Det är lätt att få uppfattningen att det är en megahändelse som får stor och bred uppmärksamhet. Medierna talar om det varje dag. Kända politiker gör ständigt nya utspel. Partierna klistrar upp affischer med klämmiga paroller överallt i städerna. Och nu ska vi medborgare också få besök hemma. Partiernas kandidater lär under denna valrörelse knacka dörr i en omfattning som vi aldrig tidigare skådat.
Är det egentligen så stort? Låt mig granska företeelsen valrörelse. Jag vill göra det ur tre aspekter. Är en valrörelse den viktigaste politiska händelsen i vårt land? Håller medborgarna med om det eller gör de andra prioriteringar? Vilka skapar hypen kring en valrörelse och är det till och med så illa att valrörelserna med sina välregisserade agendor håller på att gräva parlamentarismens grav?
Sören Holmberg kommer garanterat att delta i SvT:s valvaka även detta år. Lite äldre och mer grånad än för fyra år sedan men laddad med samma berättelse om ett politiskt vals karaktär och sociologi. Vi lär få veta att valdeltagandet har sjunkit lite sedan förra gången och att det är allvarligt. Det är de marginaliserade grupperna som sviker, kommer han att säga. De som inte bryr sig om politik och ligger på sofflocket. Alla upplysta samhällsmedborgare däremot går självklart och röstar. Det är både en plikt och en rättighet. Val av en riksdag och en regering är själva fundamentet i politiken och demokratin. Så beskrivs det av honom och alla andra respekterade politiska kommentatorer.
Bilden av hur politik diskuteras och formas börjar bli alltmer förlegad. Valrörelser är uppenbara exempel på hur politiska förslag men också den politiska debattens innehåll skapas uppifrån. Partiernas utspel bygger på opinionsinstitutens mätningar. Vi är alltfler som dessutom misstänker att de politiska skiljelinjerna och förslagen från partierna i väldigt liten grad handlar om hur samhällsproblem ska tacklas och politiska lösningar ska utformas.
Fler svenskar genomskådar partiernas och medias upplägg och inser framförallt att Sveriges öden i första hand avgörs i Bryssel och inte i riksdagen vid Helgeandsholmen. Alltfler inser också att starka globala krafter, främst finansiella, styr mer över ett lands öden än en nationell regering. Och hur många vill nu och framöver spela med i detta spel där partierna främst gör utspel för att röstmaximera? Hur länge till?
Valrörelserna bygger på ett avgörande samspel mellan gammelmedierna och politikerna. De behöver varandra mer än någonsin och bygger scenen, rollbesätter och skapar dramaturgin kring en valrörelse. Men när gammelmedierna inte längre har majoriteten av befolkningen med sig? När de sociala medierna helt tagit över informations- och debattflödet? Kanske redan 2018? Hur ska det då gå?
Visst innehåller valrörelserna frågor som berör människor. Arbetslivet, skolan och vården. Problemet är att lösningarna som presenteras sällan visar sig klara de kommande utmaningarna från verkligheten. Vården står inte och faller med frågan om vinster i privata vårdföretag. Skolans kris handlar varken om betyg eller fler lärare. Arbetslösheten har ingen regering kunnat minska av egen kraft, oavsett politisk färg. Varken i Sverige eller i andra europeiska länder.
Politikens betydelse i samhället är större än någonsin. Det är helt berättigat att begreppet samhällsansvar får en större betydelse i en tid av oro och konflikter runt om i världen och i en tid när de ekonomiska villkoren slår hårt mot många människor. Politiken behövs för att behandla stora viktiga frågor som social rättvisa, mänskliga rättigheter, klimathot och miljö. Kyrkor och samfund måste få bidra till det politiska samtalet kring begrepp som människovärde och tro. Allt fler inser att politiska beslut i stor utsträckning formas i andra sammanhang än i traditionella folkvalda församlingar. Politik sker i producerande företag, inom finanssektorn och i fria sociala, politiska och religiösa rörelser. Dessa beslut påverkar ofta människor utan hänsyn till territoriella gränser.
Politiken spelar en viktigare roll än på många decennier. En nationell valrörelses politiska debatt däremot hamnar långt ifrån centrum för de avgörande frågorna. Under en valrörelse talas det föga om de verkligt brännande frågorna och det står sällan klart för väljarna vilken begränsad roll som de nationella valen har för landets framtid.
Jag drar mig tillbaka till hemmet under valrörelsen. Lyssnar ibland på en debatt. Noterar goda tankar och förslag. Upptäcker pålästa politiker som jag kan ha ett visst förtroende för. Väntar på att någon ska knacka på min dörr. Jag lovar att jag kommer att rösta den 14 september. Jag tillhör den generationen och någon skillnad gör det trots allt vilken regering vi har i Sverige. Men hur tänker en ny politiskt medveten generation?
För egen del väntar jag mer på att det politiska arbetet kring vår tids ödesfrågor ska starta igen när valet är över. Det blir en intensiv politisk vinter där vi är många som måste bli aktiva på olika sätt och ta vårt medborgerliga ansvar.
