En ideologi som inte tar hänsyn till folkrätten kan aldrig jämkas med en sant demokratisk samhällsordning, skriver Irène Nordgren.
”Om bibeln eller koranen blir lagfart upphör all förhandling” skriver Axel Wernhof (avgående generalkonsul vid det svenska generalkonsulatet i Jerusalem) i ett debattinlägg i DN (7/8) under rubrik ”Nästa bosättning kan rasera grunden för tvåstatslösning”. Då just bibeln är den ”lagfart” som ligger till grund för sionism är det också just sionism som hindrar all förhandling i Israel-Palestina konflikten.
Det är viktigt att i detta sammanhang komma ihåg att sionism och judendom inte är synonyma begrepp. Judendom är en religion medan sionism är en politisk nationalistisk rörelse som utnyttjar och missbrukar fundamentalistisk tolkning av Torah i maktpolitiskt syfte. Dessutom är mängder av sionister sekulära judar som inte tror på Gud men likafullt tror att Gud är den som skänkt dem Landet.
Varför diskuteras aldrig i den mångfald information om Israel-Palestina konflikten som till omvärlden sprids via media, olika organisationer och kyrkliga sammanhang orsaken till varför staten Israel saknar en skriven grundlagskonstitution ?
På Knessets hemsida går det att informera sig om att detta beror på att den konstituerande församlingen vid staten Israels bildande 1948 inte kunde enas om vilken roll religionen skulle tillmätas. Motsättningen mellan dem som önskade en sekulär eller en religiös konstitution var alltför stor för att skriftligt kunna utmynna i en enda riktning.
Denna ideologiska motsättning kvarstår alltjämt. Som observandum bör dock tillfogas att när Israels förste premiärminister David Ben-Gurion utropade staten Israel i maj 1948 så gjorde han det under ett jättelikt porträtt av sionismens fader Theodor Herzl. Alltsedan dess har Hertzls ande svävat över olika sionistiska falanger inom såväl judiska som kristet-evangelikala kontexter världen över. Man anser sig ha erhållit bibliskt mandat för att propagera för ett Israel med ”bibeln som lagfart” samtidigt som man förfasar sig över och fördömer muslimer som önskar bygga land på ”koranens lagfart.”
Utifrån att bibeln och koranen inte bara är mångtydiga texter utan dessutom inte accepteras som bindande av sekulära människor borde det vara självklart att som Axel Wernhoff skriver, ”Det är utifrån folkrätten som den rådande asymmetrin i konflikten måste utmanas.” Folkrätten kan i sin tur delas in i tre huvuddelar: fredens folkrätt, krigets folkrätt och konfliktpreventionens folkrätt.
Bryter en stat mot fredens folkrätt ökar omedelbart risken för krig och vice versa. Genom att respektera fredens folkrätt minskar risken för väpnade konflikter och krig.
Netanyahu bryter permanent mot fredens folkrätt, nonchalerar konfliktpreventionens folkrätt och bryter dessutom mot krigets folkrätt.
”Asymmetrin i konflikten” blir bestående och så även ofreden genom att grundförutsättningen för fredens folkrätt bygger på mänskliga rättigheter dvs alla människors lika värde och lika rättigheter. Sionismens grundideologi rättfärdigar över-och underordning mellan människor, diskriminering och exkludering.
Sionism rättfärdigar judiska bosättare att betrakta den mark på ockuperat område som de bosätter sig på som deras rättmätiga egendom. Sionism rättfärdigar att judar som aldrig bott i Israel kan åberopa Law of Return. Palestinier som de facto bott men flytt eller flyttat från Israel lyder inte under samma lag dvs Israel tillämpar ”åtskillnad”, läs apartheid, något som går stick i stäv med demokrati.
Sionistisk demokrati är med andra ord en självmotsägelse då sionism och demokrati är inbördes inkompatibla ideologier.
Netanyahus besatthet av säkerhet kräver en apartheidpolitik vars konsekvenser för palestinier innebär permanent åtskillnad, diskriminering och osäkerhet vilket regeringen Netanyahu tycks förvänta sig att palestinier stillatigande ska acceptera om de inte vill ha repressalier.
Judar som inte accepterar sionismens ideologi stämplas av sionister som självhatare, avfällingar eller förrädare. Kritik från icke- sionistiskt sinnade kristna avfärdas som ”obalanserad information” alternativt stämplas som antisemitism.
PS. Noam Chomsky: ”Araber och judar. De är samma slags människor. De blöder när man skär i dem, de sörjer när deras barn dödas. Jag känner inte till några skillnader mellan dem. ”
[…] Demokrati och sionism inkompatibla ideologier […]
Judarna är Palestinas ursprungsbefolkning. Att förneka de rätten till nationellt självbestämmande, samma rätt som man säger sig värna för alla andra folkgrupper, är rasism. Att göra det i en kristen tidning är bortom ironin.
Balfourdeklarationen från 1917 i Wikipedias översättning
Utrikesdepartementet
2 november 1917
Käre Lord Rothschild!
Det bereder mig stor glädje, att å regeringens vägnar överbringa Eder följande deklaration av medkänsla med de judiska sionisternas strävanden, vilka har blivit underställda och bifallna av kabinettet:
”Regeringen ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke‑judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något annat land.”
Jag skulle vara tacksam om Ni ville göra denna deklaration veterlig för den Sionistiska federationen.
Eder tillgivne
Arthur James Balfour
http://sv.wikipedia.org/wiki/Balfourdeklarationen_%281917%29
// Irène
PS Jag har aldrig hört att Balfourdeklarationen följts av senare dokument där Världssamfundet sanktionerar ”en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket” på bekostnad av det palestinska folket.
irene, din okunskap betyder inte att det inte finns sådana dokument. San Remo-deklarationen, beslut i NF och i FN.
1. 1947-11-29 antog FN´s generalförsamling resolutionen om upprrättandet av en judisk stat i Palestina med 33 röser för och 13 emot. Av de senare kom 11 från arabiska och/eller muslimska länder.
2. 1948-05-14 proklamerade Israel sin självstndighet med orden: ”Staten Israel skall stå öppen för invandring av judar från alla länder; skall främja landets utveckling till förmån för alla dess invånare; skall grundas på de principer om frihat, rättvisa och fred som har avfattats av Israels profeter;skall upprätthålla full social och politisk likställdhet för alla dess medborgare utan utan åtskillnbad till religion, ras eller kön; skall garantera tanke- och religionsfrihet; skall skydda alla religioners heliga platser inom landet och skall lojalt upprätthålla principerna i FN´s deklaration….”
Att jämföra dett amed apartheid- lagstiftningen i Sydafrika är både absurt och avsiktligt lögnaktigt.
Mvh, Torgny Rabe
Instämmer i Torgny Rabes slutord. Följer man hela den process som pågått sedan 1948 och Israels försök att bygga det nya landet, och alla krig som sedan kantat vägen ända fram till våra dagar, måste man vara tämligen enögd att lägga all skuld på Israel. Israel har helt klart sin del, men under alla dessa år finns ett mer eller mindre uttalat hot att Israel saknar existensberättigande. Den senaste konflikten i Gaza är ett tydligt exempel på att Hamas inte vill ha fred, Hamas är i de flestas ögon en terrororganisation som vill utplåna Israel. Hur kan man sitta och förhandla med en sådan motpart?
Vad gäller om sionism och demokrati går att förena – kanske man skulle ställa frågan, går Islam att förena med demokrati. Vill Hamas ha demokrati? Sant är att Israel är den enda demokratiska staten i hela mellanöstern. Såvitt jag vet finns inget muslimskt land som har demokrati.
Bästa Torgny Rabe
Jag föreslår att du kastar dina pärlor åt någon annan än åt mig …….om du förstår vad jag menar
1950 stiftade Knesset Law of Return, en solklar APARTHEIDLAG. Det som av det judiska folket innebär Aliyah innebär Nakba för det palestinska folket.
Mvh
// Irène
Staffan, jag vill å det tydligaste påpeka att du nu argumenterar ytterst grumligt. Vad har det för betydelse vilken religion majoriteten av befolkningen i ett land har när vi diskuterar dess statsskick och demokrati? Är det inte så att extremt många aspekter spelar in i utformandet och framväxten av en demokratisk stat – och är det inte också så att länderna kring Israel kännetecknas av en enastående spretighet i kulturer, religioner och etniciteter?
Att som Irène gör, argumentera omkring sionismens roll i ett demokratiskt samhälle, är en viktig principdiskussion som måste kunna föras parallellt med övriga frågor gällande Israel.
Jag kan också uppleva att Israels utsatthet i regionen också är ett kvitto på ett större misslyckande, som också vi Européer bör ta åt oss av, att skapa en värld där antisemitismen är ett minne blott. Själva behovet av att från början skapa staten Israel är följden av vår egen historiska börda. Frågan är om vi axlar den bördan på bästa sätt genom att solidarisera med Israel in i kaklet, samtidigt som det är tydligt att landet inte lever upp till grundläggande krav på demokratisk respekt för mänskliga rättigheter.
Irene, Aliyah 1950 var den 4;e invandrings-vågen till Israel av judar som hade bl.a. fördrivits från Marocko,Libyen. Irak, Iran
Yemen mm länder.
Al Nahkba var den stora migrationen av araber
från Palestinskt territorium som påbjöds av
arabländerna 1948 för att ge deras arméer fritt fram att köra judarna i havet.
Låt oss hållla oss till historiska fakta.
Mbh, torgny Rabe
Torgny, Al Nakba är, liksom så mycket annat i Israel-Palestina-konflikten, omdiskuterat. Din ensidiga bild av händelseförloppet är inte ”fakta”.
http://en.wikipedia.org/wiki/1948_Palestinian_exodus
Irene, du får inte mer rätt för att du använder versaler. Sionismen är det judiska folkets befrielserörelse. Ockupanter kom och gick, men judarna var kvar. Jag upprepar: att förvägra judarna samma rätt som du tillerkänner araberna är rasism. Eller för att använda ditt språkbruk: RASISM.
Mathias, Israel är inte bortom all kritik. Man behöver inte solidarisera sig med allt vad landet gör, för att vara ytterst tveksam till osammanhängande tirader i stil med ovanstående. Lite ödmjukhet, när man inte vet vad man talar om skulle inte skada. Lite pärlor får man tåla. Och naqba är kanske omdiskuterat när det gäller stavningen, men fakta är ganska klara: araberna misslyckades med att anstifta ”en massaker som världen har inte sett sedan mongolernas dagar” och detta misslyckande kallas för Katastrofen. Jämför hur många araber blev kvar i Israel och hur många judar i de av Jordanien ockuperade Judéen, Samarien och östra Jerusalem.
Dagens Seglora har länge pläderat för erkännande av en stat kallad Palestina. Har någon berättat för Irene Nordgren att i dess konstitution står det att staten ska vara arabisk? Att dess juridiska system ska baseras på sharia? Är det det hon kämpar för?
Mattias, även din argumentation är då grumlig. Du stödjer tydligen Irénes tes att sionism och demokrati är oförenligt, men tycker att islam och demokrati kan förenas. Det är väl rätt uppenbart att det har betydelse vilken religion majoriteten av befolkningen i ett land har när vi diskuterar dess statsskick och demokrati?
Tyckte Mona Walters inlägg nyligen beskrev väl hur demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet inte toleras inom Islam. Har du exempel på något annat, så är jag intresserad.
MI: Al Nakba har dokumenterats på det viset jag beskrev av såväl FN, Storbritanien och Israel. Att den är ”omdiskuterad” av arabländerna och kulturvänstern gör den inte till mindre fakta, men ensidig -nej.
Mvh, Torgny Rabe
Staffan Wadström
FYI
Demokratibegreppet utesluter per definition privilegie- och förtryckarsystem. På så vis kan inte sionism förenas med demokrati. Däremot kan judendom förenas med demokrati vilket underförstått innebär att det inte går att tala om en judisk stat då en demokratisk statskonsitution per definition inte kan byggas på en specifik religion eller ras.
// Irène
Markus Stettiner
En fråga till dig.
Ställer du dig bakom citatet av Noam Chomsky ?
”Araber och judar. De är samma slags människor. De blöder när man skär i dem, de sörjer när deras barn dödas. Jag känner inte till några skillnader mellan dem. ”
JA eller NEJ ?
// Irène