Vi var många där på Rådhustorget i Gävle som med ryggarna vända mot sverigedemokraternas partiledare log mot varandra när istället för Jimmie Åkesson plötsligt Idas sommarvisa hördes klinga. Som av en händelse dränkte rådhusklockornas spel delar av talet. Mycket mer effektfullt än vuvuzelor.
Folkrörelsen av vända ryggar, som vägrar acceptera en normalisering av den organiserade, politiska rasismen, är hoppingivande. Naturligtvis behövs så mycket mer, för rasismen är så mycket mer, inte minst i dess strukturella form. Men ändå: något har hänt, allt fler släpper på ängsligheten och talar klarspråk. Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Det har bakgrund i närtid i Vit maktrörelsen och i nazismen. Och partiet är inte bara främlingsfientligt utan också rasistiskt: det vänder sig mot människor som är en del av Sverige, människor som hör hemma här. Mina grannar. Mina vänner.
Det är välkommet att också kyrkorna och inte minst Svenska kyrkan börjat släppa på ängsligheten. Än kanske vi har en bit kvar innan biskoparna, som i England, gemensamt och offentligt vågar deklarera ”att rösta på eller stödja ett rasistiskt parti är som att spotta Gud i ansiktet” (direkt riktat mot British National Party i början av 2000-talet), men det ekumeniska ställningstagandet i Jönköping mot nazistiska Svenskarnas Parti var kanske något av ett genombrott för tydligheten. Psalmsången och kyrkklockorna som varnade för fara hördes långt bortom Jönköping.
I samma anda om än lite försiktigare samlas kyrkorna i Falköping i dag torsdag, timmen innan Jimmie Åkesson besöker staden, till en gudstjänst för medmänsklighet. Textläsningar kommer att ske på flera olika språk. Den hålls i Sankt Olofs kyrka, alldeles intill torget där SD-ledaren ska tala. Kyrkoherden Jonas Hagström säger till lokaltidningen att ”Gudstjänsten är inte mot något, bara för. För medmänsklighet, kärlek och fred” och att ”Vi välkomnar gudstjänstdeltagare av alla politiska inriktningar, men det kommer att ligga en tonvikt på att ta hand om utsatta människor, flyktingar och andra utsatta grupper”.
Gott så. Kyrkorna ska ha all heder för initiativet. Men gå sedan gärna ut från kyrkan och förena er med alla som också i Falköping, på torget, kommer att vända rasismen ryggen. Och varför inte fortsätta psalmsången där, till exempel med Ylva Eggehorns Innan gryningen:
”Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in. Du rör vid kroppar, hatar orättvisor… Du kommer som en flykting över bergen…”.
