Den antika mytologiska gestalten Fågel Fenix togs tidigt upp av den kristna traditionen som en bild för Kristi död och uppståndelse. Men också som en bild för den självuppoffrande kärleken. Conchita Wurst sjöng med en otrolig röst om denna fågel i Eurovision och vi berördes och kände den religiösa människan vakna inom oss.
Flera har efteråt ställt sig frågan: varför blev det en sådan succé? Varför framträdde Conchita Wurst närmast som en frälsargestalt för oss? Många har redan belyst Conchitas seger som en seger mot t.ex. Rysslands antigaylagar där en man ska vara en man och en kvinna en kvinna annars är det perverst.
Men det Thomas Neuwirth också gör med sitt alter ego Conchita Wurst, är att han skapar en gestalt där manligt och kvinnligt blandas ihop och det med en uppriktig äkthet. Det manliga och kvinnliga stod inte i motsats till varandra utan förenades på ett sätt att den som vill se Gud som den som förenar våra könsidentiteter såg i Conchita någon som var mer hel.
Det blev då också något överjordiskt över framträdandet för den som är religiöst känslig! Något annorlunda. Förutom den unika rösten så kunde också utsattheten skönjas men också styrkan hos henne att våga trots risken att bli förlöjligad, hotad och hatad. Hatkampanjerna hade härjat på facebook. Kraven på bojkott av henne likaså. Det var också enkelt att föreställa sig att hade Conchita visat sig ute i det verkliga livet hade risken för något hatbrott mot henne varit stor.
Många ville i efterhand också se likheterna med Jesus. Den självuppoffrande kärleken för budskapet om en värld där sexuell läggning eller vilka vi är eller kommer ifrån inte spelar någon roll. Det tycks som om den sekulariserade människan inte lämnat den ikoniska Jesusgestalten. Vi vill hitta och finna en Jesusgestalt som står som symbol för lidande, hopp och kärlek och som kan skapa balans och mening i en värld där människor som avviker kan bli nedslagna och dödade.
Om Jesus skulle komma tillbaka idag, skulle det då kunna vara någon som Conchita Wurst? Tanken är välgörande. Inte minst för kvinnor som kämpar för att hitta sin plats i en religiös värld styrd och kontrollerad av män. Som kristen och kvinna måste ofta en omtolkning ske av bibeltexter och psalmer för att bli inkluderad. Conchita synliggjorde en sådan omtolkning men nu av Jesusgestalten.
Jesus var den som talade med kvinnor, bekräftade dem, upphöjde dem, ställde sig på deras sida och hade kvinnor som följeslagare. Det kvinnliga var inget främmande för honom. Det kvinnliga fick ta sin plats, sin boning hos honom och i detta avspeglar Jesus också Gud.
Conchita fick synliggöra detta för oss en lördagkväll i maj månad. Tack Thomas Neuwirth!
Menar du alltså att det är mer Kristuslikt att blanda det manliga och kvinnliga än att man och kvinna står i relation till varandra? Att stå i relation behöver inte betyda att stå i ”motsats”.
Varför är i så fall inte Jesus tydlig med att det skall blandas? Jesus bekräftar skapelsens ordning – ser du att det manliga och kvinnliga blandas där någonstans?
Att man och kvinna blir ett kött är väl ändå något annat än att ett kött blir man och kvinna.
I undran
/Olle
[…] vänta nu. Är inte kristendomen roten till allt gott här i världen, all kärlek? Vad göra? Seglora Smedja to the rescue! Där är man så till sig i trasorna över Conchitas vinst så man nästan kan tro att Jesus har […]
Hej Helena
I Ryssland kastar man sten i glashus! Kolla!
http://www.katolskvision.se/blog/?p=13045
Hälsningar
// Irène
PS Som Mark Levengood en gång sade ”Vore stenkastning en olympisk gren skulle de kristna ligga bra till för medalj!”
Olle,
Nej, att stå i relation behöver inte betyda att stå i motsats och jag är glad att du skriver det. Det jag ser att Jesus också gör är att inkludera.Hans förkunnelse präglas av en inkluderande hållning och syftar till en gemenskap där gränser upphävs.
Jesus bekräftar skapelsens ordning genom att rikta sig till både män och kvinnor.Skapelsens ordning där mannen och kvinnan tillsammans liknar Gud.
Tron på Kristus är inte för mig tron på en man.Det är istället tron på någon som visar vem oss Gud är.
Ja, jag tror det är Kristuslikt att blanda det manliga och det kvinnliga!Det är för mig en uppståndelsetro där också hierarkier och gränser dör för att uppstå till en större enhet, gemenskap och helhet.
Patrik!
Läste hela ditt blogginlägg. Du avslutar med att skriva: Jag saknar ord.Du saknar ord inför det jag skriver om Jesus och Conchita.Det är kanske just då, när vi saknar ord, som himlen är öppen! Öppen för nya tankar som kan göra oss ”svävande lätta och rika” ( Horace Engdahl).
Ha det bra!