Ulf Ekman berättar att han och hans hustru nu lämnar Livets Ord för att bli upptagna i den katolska kyrkans gemenskap och det låter som en rent personlig angelägenhet som mognat till beslut. Denna bild förstärks när han talar om att omsorgen om församlingen har hindrat honom att konvertera tidigare och att det är en samvetsfråga.

Ulf Ekmans dolda agenda

Arne Carlsson

Ulf Ekman berättar att han och hans hustru nu lämnar Livets Ord för att bli upptagna i den katolska kyrkans gemenskap och det låter som en rent personlig angelägenhet som mognat till beslut. Denna bild förstärks när han talar om att omsorgen om församlingen har hindrat honom att konvertera tidigare och att det är en samvetsfråga.

Men är det enbart ett personligt beslut eller är det en taktisk handling för att föra trosrörelsen Livets ord in i den katolska kyrkan? Ulf Ekman deklarerar att andra inte behöver lämna Livets ord. Det är en samvetsfråga. Kriser tvingar oss att ta ett steg mot Gud och in i skriften. Kan mitt beslut innebära att någon får tänka till och fördjupas i sin tro så är det inte negativt.

Att tänka till förunnades dock inte den Ukrainske pastorn och kyrkoledaren Leonid Padun i en av Livets ords samarbetskyrkor i Donetsk. Han uppmanades att avgå efter en del meningsskiljaktigheter med Ulf Ekman om hur verksamheten skulle bedrivas, bland annat om lämpligheten att införa en katolsk nattvardsordning. När han vädjade till de av Ulf Ekman utsända pastorerna att få tid för bön fick han svaret ”Ni behöver inte be, varför behöver ni höra från Gud när ni redan hört ett ord från den ledande aposteln?” (Delegationen syftade här på Ulf Ekman.)

Blogg & tankesmedjan Aletheia har sedan länge följt Ulf Ekmans intresse för katolicismen. De har också granskat den svenska Livets ord-ledningens försök att med metoder som liknar maffians ta över etablerade församlingar i Ryssland och Ukraina. Dessa församlingar har släppt in svenska Livets ord som samarbetspartner. I Donetsk har Aleteheia gjort intervjuer med medlemmar, församlingsledningen och en rysk journalist som givit sin version av hur den svenska organisationen försökt överta församlingen genom att avsätta pastor Padun. Genom nya samarbetsavtal avsåg svenska Livets ord-ledningen ta makten över den ukrainska församlingen och dess ekonomi. Hela den internationella Livets ord-organisationen skulle vara som ett slags IKEA hade Ulf Ekman förklarat, ett ”andligt IKEA” som skulle göra den Ukrainska församlingen till en kopia av svenska Livets ord.

Många församlingar i Ukraina lät sig kapas på detta sätt, men i Donetsk gjorde man motstånd och gömde bland annat lagfarter och byggnadsrelaterade dokument när den utsända delegationen från Sverige försökte stjäla dem. Livets ords utskickade pastorer började då förtala pastorn och splittra församlingen för att starta en ny verksamhet. Pastor Paduns kyrka förlorade ca 1400 medlemmar som lämnade kyrkan.

Man kan ju undra om Ulf Ekmans försök att ta över församlingen i Donetsk var ett led i en anpassning av verksamheten för att kunna närma sig Katolska kyrkan? Kan det finnas en annan agenda för Ulf Ekman än den rent personliga önskan att tjäna kyrkans enhet när han konverterar. Om hela Livets ord-rörelsen på sikt konverterar till den katolska karismatiska rörelsen öppnas en världsvid marknad för den produkt som Livets ord står för. Ekonomiskt skulle det ge den redan rika familjeägda företagskoncernen Livets ords stiftelse möjlighet att expandera kraftigt. I Ryssland skulle den romersk katolska kyrkans ställning förstärkas i förhållande till den ortodoxa kyrkan. Politiskt skulle en västorienterad romersk katolsk rörelse i Ukraina verksamt bidra med en uppluckring av de rysktalande regionerna.

Den hänsynslösa kampen om församlingarna i Ukraina väcker många frågor i samband med de båda makarnas konvertering till den katolska tron. Om det är en samvetsfråga för Ulf Ekman blir det då inte en samvetsfråga också för Livets ords medlemmar?

17 kommentarer på “Ulf Ekmans dolda agenda

  1. Karin Ranieli skriver:

    kommenterar genom att ge en länk till ett inlägg som stämmer så bra med mina tankar: http://blogg.varldenidag.se/dahlman/2014/03/14/allt-detta-hat-mot-ulf-ekman/

  2. Sven Andersson skriver:

    Arne, Alla dessa uppgifter du kommer med;
    varifrån har du dem? Kan du verifiera fakta?

  3. Arne Carlsson skriver:

    Sven jag kan verifiera fakta och du kan börja med att följa upp länkarna som finns i artikeln.
    Karin, det är märkligt att man kan se så många negativa kommentarer, jag uppfattar trots allt att majoriteten av kommentatorerna har visat allt för stor respekt. Kärlek och kritik är viktiga ingredienser i jakten på sanningen.

  4. Bengt Malmgren skriver:

    Arne, kritik är viktig och utesluter inte kärlek, det har du rätt i. Men här spekulerar du verkligen och sväljer en mycket partisk beskrivning. Jag efterlyser mer källkritik från dig.

    Läs åtminstone Livets ords egen beskrivning av saken:
    http://blog.livetsord.se/

  5. Arne Carlsson skriver:

    Bengt, jag har nog varit källkritisk, men i en auktoritär miljö där man aktivt mörkar fakta är det inte alldeles enkelt. Det spekulativa inslaget ligger trots allt inte i de fakta min artikel bygger på, utan mer i analysen eller sammankopplingen av det mönster som förstärks i min framställning.Framtiden kommer att visa hur rimlig den är.

  6. Sven Andersson skriver:

    Arne. Jag har läst en del men inte kunnat dra
    några säkra slutsatser. Men jag får ett tyd-
    ligt intryck av personförföljelse, eftersom
    du och vissa andra varken gillar Livets Ord
    eller Katolska Kyrkan. Varför annars förmedla
    uppgifter, som inte säkert kan bevisas, och
    som motsäges av många, utom just själva
    OFFERLAMMEN. Dom vet f.ö. säkert att dom är
    syndare och kastar inte stenarna tillbaka.

  7. Som en av skribenterna på Aletheia Blogg & Tankesmedja vill jag tillägga följande:

    P.g.a. Ekmans ”avhopp” förra helgen har vi inte avslutat Ukraina serien. I de inledande artiklarna lät vi ledningen,medlemmar och en rysk journalist säga sitt. Allra sista kommer vi summera.

    Utan att gå händelserna i förväg så kan jag bara säga att vi sitter på källmaterial som skulle göra vilken journalist som helst grön av avund.

    Livets Ords ledning, med Ekman i spetsen som ”Ledande Apostel” har underskattat ukrainarnas intelligens i försöket att ta kontrollen över Pastorn som inte ville med på Ekmans resa mot Rom. Ledningen har dokumenterat, transkriberat och även spelat in centrala möten på ett så utomordentligt sätt att det saknar motstycke i modern kyrkohistoria.

    Likaså saknar LO-ledningens förtalskampanj motstycke i modern kyrkohistoria. Det finns delar av anklagelser med korn av sanning, delar som är rena lögner och delar som lyfts fram för att svärta ner den bångstyrige biskopen som LO själva sysslar med och gjort i alla år och inte ens med den mer restriktiva svenska lagstiftningen (varför den nu skulle appliceras i Ukraina?) är något olagligt, som gymkort, tjänstebilar och en och annan semesterresa med församlingsmedel.

    Vår granskning av händelsen i Ukraina handlar om LO-teamets maffiametoder och hur de hanterat Padun under en fem dagar lång påtryckningskampanj att få kontrollen över ca 300 kyrkor och en s.k. ”megakyrka” om 5000 medlemmar och hur de agerat EFTER skilsmässan.

    Mvh
    Daniel Forslund
    Aletheia.se

  8. Lotta skriver:

    http://www.youtube.com/watch?v=7kgxEvIDoG

    Efter det här mötet med Påven som hölls i USA för några veckor sedan med ledare för den karismatiska rörelsen, ringde en deltagare Ulf Ekman (enligt hans eget uttalande) och sa att han skulle fullfölja sina planer och gå med i katolska kyrkan. Ulf tog det som budskap från Gud, eftersom vederbörande inte visste om hans planer om konvertering. Det har dock varit under diskussion i ganska många år.
    Hela mötet går ut på att ena alla under påven och att visa att protestantismen inte längre existerar. Beslutet grundar sig inte bara på Ekmans personliga övertygelse utan på en rörelse som aktivt verkar för allas enighet under Rom. Skrämmande!

  9. Arne Carlsson skriver:

    Sven: Om vi gillar Livets ord eller Katolska kyrkan har inte med Ulf Ekmans dolda agenda att göra. Vi försöker förstå vad som händer i ett motsägelsefullt skeende och framtiden får visa vad som är rätt eller fel i denna analys. På tal om stenar så brukar den sten som börjat rulla gärna rulla vidare.

  10. Arne Carlsson skriver:

    Kära läsare: Om Lottas länk inte fungerar så pröva med denna: http://www.youtube.com/watch?v=IsF2q-8ez08
    Vänligen Arne.

  11. Irene Nordgren skriver:

    Arne och Daniel

    Som katolik är jag ytterst tacksam för edra upplysningar som ni lyfter fram i DAGSLJUSET.

    Bengt Malmgren anklagar andra för ”partiska beskrivningar……”

    Man kan ju få sig ett gott skratt för mindre….

    // Irène

  12. Bengt Malmgren skriver:

    Livets Ords påstådda maktimissbruk i Östeuropa beskriver Arne i termer av ekonomiska intressen och maktanspråk, medan Aletheias främsta intresse är lärofrågorna, att bevara renlärig evangelikalism från katolsk smitta. Har det förekommit den typ av maktmissbruk som påstås, oaktat motiv, så är det naturligtvis förfärligt. Jag håller med Arne att framtiden får visa hur det är, nu står ord mot ord, och för närvarande rör vi oss därför med spekulationer.

    Hypotesen om smygkatolicering finner jag dock högst osannolik. Jag har följt Ekman och Livets Ord under många år, läst hans självbiografiska och teologiska böcker,
    deltagit på Europakonferenserna i Uppsala och känner många Livets Ord-medlemmar.

    Processen att Ulf Ekman varit på väg mot Katolska kyrkan har ju varit öppen under alla år, och när han nu tar steget fullt ut borde väl spekulationerna om en hemlig agenda kunna avskrivas.

    Den teologiska debatten mellan Katolska kyrkan och evangelikal karismatisk

    kristendom som intensifierats nu är dock intressant. I det evangelikala lägret

    utkristalliseras två läger:

    – Ett läger med Aleteia och vissa ledare i spetsen som ser allt samröre med Katolska kyrkan som förkastlig.

    – Ett läger som visserligen inte accepterar alla katolska läror men ändå betraktar Katolska kyrkan som en jämlik partner inom den samlade kristenheten. Inom denna falang anstränger man sig att se mera nyanserat på vad Katolska kyrkan lär, och bemödar sig att beskriva lärorna balanserat och bemödar sig om att förstå motparten. till dessa hör t.ex. Stefan Swärd, Stefan Gustavsson, Hans Sundberg och Anders Gerdmar, docent i Nya testamentetsa exegetik vid Uppsala universitet och tidigare rektor vid Livets Ords Teol Seminarium (som nu läggs ner).

    Mellan katoliker och det sistnämnda lägret går det utmärkt att föra fördjupade samtal om teologiska frågor. Tidskriften Keryx är ett exempel på var ett sådant teologiskt samtal förs. Se t.ex. sista numret, nr 1 2014 med temat Sakrament och karisma där Anders Gerdmar skrivit en artikel, Andens fjärde våg och katolske prästen Peter Hocken, teolog och specialist på pingstkarismatisk förnyelse både inom o utanför Katolska kyrkan skrivit en artikel med titeln ”Ekumenisk förnyelse och rening från ideologi”. De båda artiklarna är exempel på hur man från två håll, kan närma sig varandra i en ekumenisk dialog.

    Från förstnämnda lägret finns en nästan konspiratorisk rädsla att varje sådant närmande innebär en ”smygkatolicering”.

    På videon Lotta länkade till är Dough Batchelor kritisk till Tony Palmers alltför entusiastiska inställning till Katolska kyrkan. Men jag tror inte man skall övertolka gester av samförstånd och dialog. Ekmans och andra evangelikalers övergång till Katolska kyrkan liksom påvens vänliga gest till evangelikalerna i USA som visades på videon betyder inte att synlig enhet skymtar vid horisonten.

    Torbjörn Aronsson, kyrkohistoriker från Uppsala skriver i dagens Världen idag: ”Ingen kristen kan tveka att stämma in i bön för sådant samarbete och börja med botgöring för tidigare retorik, som levt på karikatyrer och endimensionella porträtt. Jag kan inte tänka mig någon bättre tid för detta än fastan.”

  13. Lotta skriver:

    ”Kyrkan är alltså inte bara först och främst något osynligt, bestående av alla sant troende, utan samtidigt också en synlig institution med ett av Jesus instiftat ledarskap. Den katolska kyrkan är denna organisation. Och enhet är att tillhöra denna kyrka och stå i gemenskap med påven. Enheten syns i att man står i gemenskap med Petrus/påven.” Detta skriver Mikael Karlendal i en artikel i Världen idag på nätet om skillnader mellan katolicism och protestantism. Från katolskt håll kan alltså inte enhet finnas om man inte accepterar påven som Guds ställföreträdare. Eller har jag missuppfattat detta?

  14. olov sandegård skriver:

    Livsbejakande och ödmjuk fromhet finns inom alla kyrkor och samfund, oavsett yttre kännetecken, liksom livsfientlig auktoritarism av olika slag. Ulf Ekman är inte en person som imponerar i dessa sammanhang. Om jag inte är helt felunderrättat, så startade han sitt personliga missionerande som marxist-leninist inom KFML(r), men det var nog inte lika lönsamt som verksamheten inom Livets Ord. Däremot finns det tydliga likheter vad gäller människosynen, intoleransen och bristen på sann ödmjukhet.

  15. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Arne skriver

    ”Men i Ulf Ekmans beslut om att konvertera och lämna församlingen Livets ords styrelse sägs inget om hur hans roll i den familjeägda företagskoncern Livets ords stiftelse kommer att se ut”

    Vore intressant Bengt om du som är så insatt i allt vad som rör Livets Ord kunde ge lite info om hur det ligger till med detta.

    Ulf Ekman har alltså skaffat sig FÖRMÖGENHET på en teologi han nu tar avstånd ifrån.

    Tar han då också avstånd från de inkomster som denna ”felaktiga teologi” även fortsättningsvis kommer att generera ……?

    En central fråga i mina ögon.

    För mig som katolik är det ofattbart att en karmelmunk kan svärma så intensivt runt en utpräglad kommersiell företagsägare samtidigt som han som HERDE mobbar ut får ur sin egen flock…..

    // Irène

  16. Bengt Malmgren skriver:

    I en stor intervju i Världen idag för någon vecka sedan berättar paret Ekman att de lämnar alla uppdrag inom Livets Ord i samband med att de blir katoliker. Enda undantaget är att Birgitta Ekman fortsätter att arbeta med Indian Children, hjälporganisationen som hjälper fattiga barn i Indien.

    Senaste årsredovisningen från Stiftelsen Livets Ord finns att ladda ner från Livets ords hemsida: Hämta här.

    På gransknings-siten Faktabasen kan man läsa:

    Trots hård granskning från media har det aldrig hittats några belägg för de ekonomiska oegentligheter som meningsmotståndare anklagat Livets Ord för. Livets Ord anlitar revisionsbyrån KPMG för oberoende granskning av ekonomin och ekonomisk redovisning finns att hämta ut från Länsstyrelsen i Uppsala Län (Stiftelsen Livets Ord, org.nr 817602-1106).

    Stiftelsen Livets Ord har 90-konto, vilket betyder att stiftelsen kontinuerligt granskas av Svensk Insamlingskontroll som bevakar givarnas intressen vid penninginsamlingar. ”90-kontot … är för givaren en bekräftelse på att insamlingen sköts på ett etiskt och ansvarsfullt sätt och att pengarna går till ändamålet”, säger SFI.

  17. Arne Carlsson skriver:

    Bengt du har alldeles rätt i att processen inom trosrörelsen där många varit på väg mot katolska Kyrkan har kunnat avläsas i många sammanhang. Men ett av problemen är att det av taktiska skäl inte har redovisats öppet. Ägaren till företaget Obadja AB som finansierat Livets Ord i Kina upplever att det varit ”som i ordensväsendet där man har haft en dold agenda med olika agendor för olika nivåer”. Informationsflödet har enligt honom varit på precis samma sätt när det gäller implementeringen av katolska trossatser i Livets Ord.

    På samma sätt menar pastorsfrun i Donetsk att det har funnits olika informationsnivåer när det gäller hur pengar förvaltas i rörelsen. Hon uttalar sin besvikelse över hur rörelsen spenderar pengar: “Vilka hus de äger och hotell i de bästa semesterorterna i Europa och Amerika de tillbringar sina semestrar på, var deras barn studerar, vilka bilar deras familjer kör, vilken hushållspersonal de har, hur de spenderar kyrkans pengar …”

    Ägaren till Obadja Ab och pastorsfrun är båda personer som gjort stora uppoffringar för rörelsen men som nu i besvikelse brutit sin lojalitet. Orden från trogna medlemmar står i kontrast till offentliga redovisningar. Det kan vara tecken på en dold agenda.

    Jag instämmer i Torbjörn Aronssons karaktäristik av Ekmans tidigare retorik om katolska kyrkan och hoppas att förändringen kommer att gälla också ekonomisk förvaltning och relationer till medarbetare med skilda uppfattningar om tro och organisation.