Vi administerar mer och mer, men får mindre och mindre gjort. Samtidens skildring av arbetsplatsen ter sig allt oftare absurd, skriver Annika Sjöqvist Platzer.
Som en röd tråd genom allt det märkliga som vi hör och ser och läser går ofta begreppet administration. Och det är en ökande administrativ börda. Det administreras inom sjukvård och skola, inom polis och rättsväsende, inom kultur och kyrka. Syftet är säkert ofta vällovligt eftersom målet är att genom effektivisering spara pengar och på så vis utnyttja befintliga resurser.
Ta till exempel den strukturrationalisering som pågår inom Svenska kyrkan där var fjärde kyrkoherdetjänst försvinner. Med större pastorat kan personal specialiserad på t ex ekonomi och fastighetsfrågor anställas. Vilket innebär att kyrkoherdarna, som tidigare hade detta på sitt bord, kan befrias från vissa administrativa uppgifter. Se där ett mervärde för just den gruppen.
Men för andra fortsätter det administrativa arbetet att växa samtidigt som formerna för det förändras. Två forskare, Anders Ivarsson Westerberg vid Södertörns högskola och Anders Forssell vid Uppsala universitet, ägnar sig åt detta finansierade av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS). Det blir spännande att läsa deras resultat.
Så här långt kan de, vilket framgår av presentationen av deras projekt, konstatera att data- och informationsteknologin har ändrat förutsättningarna för mycket administrativt arbete. Samtidigt tycks behoven av direkta mellanmänskliga kontakter vara fortsatt stora. Människor fortsätter att mötas, sammanträda och åka på konferenser. Men effektiviseringen verkar inte ge det resultat som var avsikten eftersom utvecklingen tycks gå åt motsatt håll och produktiviteten går ned. Inom sjukvården blir antalet vårdtimmar färre, inom polisen klaras allt färre brott upp och inom utbildningen minskar lärotimmarna. Samtidigt pågår övertidsarbete och många känner sig överhopade av arbete som inte hinns med.
De båda forskarna framhåller också att preliminära resultat från ett pågående projekt tyder på att administrativt arbete trycks nedåt och utåt i de organisatoriska hierarkierna. På så sätt dras allt fler in i det administrativa arbetet. Tidigare var de som ägnade sig åt administration specialister som till exempel sekreterare och kontorspersonal av olika slag. I dag tycks det administrativa arbetet alltmer görs av amatörer på detta område, det gäller sjuksköterskor, lärare, domare, forskare, poliser och läkare. Listan kan säkert göras längre. Forssell och Jansson menar att vissa av dessa förändringar troligen är, kanske oförutsedda, konsekvenser av de stora besparingarna och de stora organisatoriska förändringarna under 1990-talet. Förändringar som de kallar den ”offentliga reformationen”.
Anders Ivarsson Westerberg och Anders Forssell ser sammanfattningsvis tre tendenser. För det första en ökad administrativ arbetsbörda i allmänhet. För det andra hur formerna för det administrativa arbetet har förändrats, användningen av data- och informationsteknologi är ett exempel. Och för det tredje en ändrad fördelning av det administrativa arbetet som alltså innebär att detta trycks nedåt och utåt i organisationerna.
Deras syfte är nu att studera dessa tendenser och då främst med sikte på att beskriva, kartlägga och förklara orsaker till den förändrade administrationen.
De kanske är lite långsökt men jag kan inte låta bli att nämna två nyligen lästa böcker som på ett stundom låt vara skruvat sätt uppmärksammar sakernas tillstånd när det gäller den tid vi lever i. Båda böckerna, Lars Berges ”Kontorsninja” och Jonas Karlssons ”God Jul”, bägge på Wahlström & Widstrand förlag, utspelar sig i kontorsmiljö och nog finns där administration av det mest märkliga slag.
I Berges roman har huvudpersonen sin mobil försatt i ständigt flygplansläge för att skydda sig mot omvärlden. Hans drivkraft består i att stå emot självhjälpsfloskler och att förneka rådande ideal som produktion och tillväxt. Recenserad i Svenska Dagbladet beskrevs han som ”en vålnad med suddiga konturer som hemsöker svenska kontorslandskap och undergräver våra illusioner om att personalmöten, fikaskvaller och powerpointpresentationer utgör fundamentala värden för oss själva och mänskligheten”.
I Jonas Karlsson berättelse råder ett Kafkaliknande tillstånd kring maktspelet på ett kommunkontor. Försöket att under några dagar skapa laganda kring ett julpyntsprojekt havererar. Vägen dit kantas av både komiska och tragiska situationer och visar hur meningslöst ett arbete kan te sig. Trots nedskärningar och eventuella varsel uppmanas medarbetarna att engagera sig i ett projekt som går ut på att ställa adventsljusstakar i kommunhusets fönster så att dess sken bildar orden god jul. Allt för att överraska kommunens invånare med en julhälsning.
Är det ett tidens tecken att skildringen av arbetsplatser präglas av floskler och absurditeter och komik och tragik om vartannat. Och om så är fallet – var, när och hur började det gå snett?
