Som svensk katolik är jag ofta förundrad över att inomkatolsk självkritik i Sverige sällan verkar lika påkallad och absolut inte lika gärna utövas som den kritik som svenska katolska företrädare och kritiker gärna känner sig påkallade att rikta mot en utomkatolsk värld typ svenska kyrkan eller det sekulära samhället – i synnerhet dess mediarapportering om katolska förhållanden.
Håller man sig som svensk katolik till att enbart läsa svensk-katolska media typ Signum och Katolskt Magasin kan man undra över var i evangelierna Jesus förespråkar att det är en dygd att vara pragmatisk, en dygd att vara tillagsinställd och vända kappan efter vinden, se till att aldrig stöta sig med rådande katolsk regim, vare sig lokalt eller centralt.
I samband med att Antje Jackelén valdes till ärkebiskop kommenterades detta i svenska media som bland annat att ”svenska kyrkan har fått sin första kvinnliga ärkebiskop på 1000 år. ” Genast rycker en känd katolsk företrädare ut och vill ha sagt att svenska kyrkans ärkebiskopar minsann inte har anor – läs apostolisk succession – 1000 år tillbaka i tiden. Ett katolskt perspektiv anses per automatik ha tolkningsföreträde i alla sammanhang what so ever. Inte konstigt att ekumenik ständigt kommer av sig.
Ett annat exempel är den kritik från katolska media som riktades mot svensk mediabevakning av den hearing 16 januari då Heliga Stolen i Genève förhördes inför FN:s kommitté för Barns Rättigheter angående hur Barnkonventionen (som ratificerades av Heliga Stolen 1990) implementerats i katolska kyrkan.
Varför ett sådant medieintresse för enbart Heliga Stolen undrar tex Sven Hidal på Signums hemsida och skriver,
”Alla 193 medlemsstater som undertecknat barnkonventionen skall regelbundet genomgå en prövning av hur de levat upp till den, och nu råkade det – för första gången – vara den katolska kyrkans tur. I samma omgång prövades också andra stater, däribland Ryssland och Tyskland. Hur de klarade sig i sammanhanget, har det varit tyst om.”
Signum tar till uppgift att tona ned skandalerna som under det senaste decenniet föranlett att det är just katolska kyrkan som stått i hela medievärldens intresse utifrån sin dokumenterade praxis att fram tills för inte så länge sedan mörka sexövergrepp på minderåriga som begåtts av katolska kyrkans vigda ämbetsmän och även mörka skandalen från 50-talet från katolska Irland då unga kvinnor som blivit ofrivilligt gravida tvingats adoptera bort sina barn och samtidigt utnyttjats som slavarbetare i tvätterier.
Hidals beskrivning att katolska kyrkan och ”också andra stater prövades” illustrerar att författaren – när det passar – definierar katolska kyrkan som (Vatikan-) stat bland andra stater. I sin artikel under rubriken ”Vatikanen = kyrkan?” anser Sten Hidal det ”närmast komiskt” att svenska media inte kan skilja på katolska kyrkan, Vatikanstaten och Heliga Stolen. Svenska media borde veta att det minsann inte är under beteckning Vatikanstat som katolska kyrkan figurerar i FN-sammanhang utan under beteckning Heliga Stolen.
Jag skulle vilja påstå att den rådande förvirring som finns runt nomenklaturen kring allt som har med katolska kyrkan att göra och i vilken roll hon uppträder på världsarenan beror på att det inte går att sticka under stol med att det ÄR förvirrande med en kyrka som uppträder i olika skepnader, under olika beteckningar och spelar olika roller i olika sammanhang. Katolska kyrkan är på så sätt unik och likaså historien om hur denna kyrka hamnade i FN och där fick en privilegierad ställning som ingen annan religion kan uppvisa.
Vatikanstaten skapas 1929 som ett resultat av Lateranfördraget och undertecknas av Benito Mussolini och Vatikanstatens representant kardinal Pietro Gaspari. Som Vatikanstat med egna frimärken och egen radiostation blir den medlem i Postunionen och Internationella Telekommunikationunionen.
Det är utifrån medlemskap i dessa unioner som Vatikanstaten/Heliga Stolen som observatör successivt glider in i FN, och i arbetet inom dess olika organ. Fram till 1957 var Vatikanstaten och Heliga Stolen i praktiken utbytbara begrepp inom FN, vilket redan från början skapade förvirring och föranledde en överenskommelse att hädanefter skulle Heliga Stolen vara katolska kyrkans allenarådade officiella beteckning som observatör i FN .
1964 med U Thant som generalsekreterare och Paulus VI som påve utnämnde sig Heliga Stolen mer eller mindre på egen hand till permanent observatör, och fick godkännande för detta av U Thant. Heliga Stolen tog plats inom en mängd olika FN organ och 2004 utökades Heliga Stolens rättigheter inom FN (på grund av önskad neutralitet i säkerhetsfrågor) som icke-medlem med permanent observatörsstatus. Ingen annan religion åtnjuter ett sådant privilegium. Andra religioner deltar i FN-arbete under helt andra premisser, i roller som icke-statliga organ (NGO –non governmental organisations) vilket innebär betydligt mer inskränkta rättigheter än Heliga Stolens.
Internationellt råder delade meningar om huruvida Vatikanstaten uppfyller gängse kriterier för att kunna definieras som stat och internationellt pågår även diskussioner huruvida Heliga Stolen ska få figurera i FN med status som permanent observatör.
Sådana diskussioner anses dock inte rumsrena i svensk-katolska media, men reformkatolska rörelser påtalar hur Heliga Stolen utnyttjar sin status till att bojkotta främjandet i världen av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och homosexuellas likaberättigande.
Vid den nu aktuella hearingen i Genève företräddes Heliga Stolen av Charles Scicluna fd chefsåklagare inom Troskongregationen som rör sexmål (nu hjälpbiskop på Malta) och ärkebiskop Silvano Tomasi – representant i FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter.
Charles Scicluna har tidigare försökt göra gällande att det är en missuppfattning att Heliga Stolen skulle dra nytta av sekretess för att dölja pedofilfall. Inget kan enligt Scicluna vara mer missvisande. Sekretess har enbart varit av omsorg om särskilt offren och har underförstått absolut aldrig haft som syfte att försöka ”mörka.”
Ärkebiskop Tomasi använde sig under hearingen av en ny strategi som går ut på att tona ned centralismen inom katolska kyrkan när det gäller att utöva rättsskipning. Som om det alltid varit den naturligaste sak i världen framhöll Tomasi att Heliga stolen i dess roll som Vatikanstatens regering och dess juridiska ansvar kring katolska kyrkans personal när det gäller pedofilbrott omfattar enbart de 31 barn som för närvarande befinner sig inom Vatikanstatetens geografiska territorium.
Tomasi talade som vore det vilken självklarhet som helst och som gällt i alla tider att lokala biskopsstift är självständiga beslutshavare att anmäla pedofilbrott till civila rättsinstanser i det land där pedofilbrott begås.
Trots allt är katolska kyrkan till största delen fortfarande en centralstyrd hierarki med en påve som har ett suveränt utnämningsprivilegium av alla världens biskopar och kardinaler och som har en Troskongregation till sitt förfogande som – när det passar – gärna är oerhört hjälpsam att bistå lokala biskopar runt om i världen att ta itu med präster – typ Roy Bourgeois – som offentligt i ord och handling manifesterat sympati för kvinnliga ämbetsbärare.
Troskongregationen i Rom har också visat sin stora tjänstvillighet att långt utöver Vatikanens geografiska territorium vara lokala biskopar behjälplig ända bort i USA när det gäller att också ta itu med amerikanska ordenssystrar som inte sett som sin huvudsakliga arbetsuppgift att stödja USA:s biskopskonferens i dess diskriminering av kvinnor och homosexuella. När det passar känner Roms moraliska och juridiska flexibilitet inga gränser.
Inte heller när det gäller helgonförklaringar finns gränser för dåligt omdöme.
Påven Johannes Paulus II är den som varit mest huvudansvarig för katolska kyrkans pedofilskandaler. Bland annat har han personligen varit beskyddare av katolska kyrkans grövsta pedofilpräst genom tiderna , den mexikanske prästen Marcial Maciel Degollado. Trots detta bestämde Benedictus XVI redan månaden efter Johannes Paulus II död att inleda en salighetsprocess – som i vanliga fall aldrig ska inledas förrän efter 5 år. Tyvärr har påve Franciskus bestämt att Johannes Paulus II ska helgonförklaras 27 april. För att ”neutralisera” detta kontroversiella beslut kommer även Johannes XXIII att helgonförklaras samma dag.
[…] Heliga Stolen vill värna om barn även efter födelsen […]
IN: Vad är det Du vill säga, vad är sakfrågan
förutom en tydlig ilska mot KK?
Mvh, Torgny Rabe (för reformer men inte en rabiat ”reformkatolik”9
Torgny, roligt att du läser och kommenterar på Dagens Seglora. Lämnar åt Irène att besvara din fråga mer ingående, men jag vill bara påpeka att du säkert får ett bättre bemötande genom att inte använda klassiskt nedvärderande termer som ”rabiat” (vilket ju i alla tider använts just för att skriva ned kvinnor som visat engagemang i det offentliga).
Iréne,
Även jag studsade inför rubriken på en text, som inte motsvarar den. Men jag återkommer nu till den fråga, som jag ställde till Dig rörande Mattias artikel ”Abortmotståndarna kan inte vinna”. Du hade en kort kommentar – faktiskt obegriplig – där men har inte svarat vad Du som katolik anser om Mattias text.
Delar Du åsikterna, dvs är anhängare av fri abort?
Frågan anknyter också till Din kritik ovan rörande kvinnors reproduktiva hälsa.
Torgny Rabe
Jag uppfattar att enda syftet med din kommentar är att lätta på trycket genom att ge uttryck för din tydliga ilska gentemot mot mig.
// Irène
Bengt Olof,
våra krönikörer är fristående och inte direkt knutna till ledarredaktionen. Dagens Seglora är inte heller en åsiktshegemoni. Var Irène står har jag inte själv någon aning om, och jag ifrågasätter varför du vill avkräva henne på ett ställningstagande gentemot en text skriven av mig. Jag finns här och besvarar mer än gärna dina frågor.
Bengt Olof
Jag har inte tidigare sett din fråga. Om jag är ”anhängare av fri abort” ?
Jag ställer en motfråga innan jag svarar – som jag ber dig att sedan svara på ?
Är du anhängare av att kvinnor dör i illegala aborter ?
Menar du om jag identifierar mig som ”abortförespråkare” som jag ofta stämplas för ?
Låt mig först säga att begreppen ”abortmotståndare” och ” abortförespråkare” är benämningar som jag anser vara helt missvisande då de inte skiljer på åsikter om abortlagstiftning och abort.
Jag är absolut FÖR en lagstiftning som möjliggör legala och säkra aborter upp till en vis tidpunkt.
Det är inte synonymt med att jag är ”anhängare av fri abort.”
Jag är FÖR att samhället ska satsa mycket resurser på FÖREBYGGANDE abortverksamhet.
Som katolik anser jag det vara en SYND att INTE använda preventivmedel om man inte har en direkt aktiv önskan om att bli gravid.
Som katolik delar jag absolut INTE uppfattningen att varje äktenskaplig akt måste vara öppen för att kunna bli gravid som katekesen lär. Både ur den enskilde individens synpunkt som ur befolkningssynpunkt anser jag katekesens lära absurd.
Som katolik pläderar jag för ett starkt sexuellt ömsesidigt ansvarstagnade av människor som har sex med varandra oavsett om de är gifta eller inte. Att ta ansvar för sin sexualitet är bevis för mänsklig mognad i alla typer av sexuella relationer.
// Irène
PS Att som manlig abortlagstiftare som vill kriminalisera abort –typ lagstiftaren i Ohio- inte kunna svara på frågan om varför man tror att en kvinna vill göra abort –därför att man aldrig tänkt på den frågan- tyckte jag var HISNANDE.
Om du är vidare intresserad hur jag tänker i abortfrågan så hänvisar jag till en artikel jag skrev i Läkartidningen 2010.
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=14043
Glöm inte att svara på min fråga !
Blir så förundrad av Dagens Seglora och Mattias Irwings roll. Är han sajtens självutnämnda väktare, eller vad? Är inte de olika skribenterna i stånd att själva besvara kommentarer.
IN + MI: Jag är inte ilsk eller arg och jag använder ordet ”rabiat” enligt svenska akademiens ordlista.
Så var vänlig tillskriv mig inte affektioner
eller definitioner jag inte har eller inte står för, bara för att göra det lätt för er att bemöta mig. Bättre än så kan ni väl!
Mvh, Torgny Rabe
Om du tänker på min kommentar till Torgny Rabe så är det rätt enkelt. Som feminist ser jag det som en naturlig uppgift att skriva och påpekar om någon, med flit eller av misstag, använder ord eller uttryck som exempelvis förminskar kvinnor eller stärker patriarkal makt. Att jag sedan är aktiv i olika kommentarsfält är en del av min uppgift som redaktör, nämligen att gå i dialog med ALLA våra läsare, inte bara med dem som skriver i just mina enskilda texter.
Torgny Rabe
Du skriver
”Jag är inte ilsk eller arg.”
”Så var vänlig tillskriv mig inte affektioner
eller definitioner jag inte har eller inte står för”
En allvarlig fråga till dig Torgny.
Nyss tog du dig ”ovänligheten” att tillskriva mig affektioner jag inte har då du skrev
”Vad är det Du vill säga, vad är sakfrågan
förutom en tydlig ilska mot KK?”
Har jag uppfattat rätt att du har friheter som inte jag har att tillskriva andra olika affektioner ?
Jag ville bara att du skulle få känna på hur det känns att tillskrivas ”affektioner man inte står för.”
Ett gott råd är alltid gyllene regeln !
OK ?
// Irène
Jag ställde en fråga, Du bemöter det med ett påstående. Vad är det Du vill, -att ha sista ordet?
Mvh Torgny Rabe
[…] av personer från Svenska kyrkan skriver katoliken Iréne Nordgren regelbundet krönikor. Dagens krönika reder förtjänstfullt ut skillnaderna mellan Vatikanen,Vatikanstaten och Katolska kyrkan som […]
Torgny Rabe
Du skriver
”Jag ställde en fråga, Du bemöter det med ett påstående.”
En liten korrigering
Du tillskriver mig dvs du PÅSTÅR som inledning att jag är ”ilsk och rabiat” och önskar underförstått att jag skall bortse från det nu och låtsas som det regnar ?
// Irène
Mattias och Iréne Nordgren,
Det är självklart av intresse att få veta vad den sistnämnda anser om aborter med tanke på hennes konfessionalitet. Jag förstår inte Din irritation över detta, Mattias – Din åsikt är ju känd genom texten, så jag måste vända mig till Iréne.
Hon börjar dock med en motfråga; mitt spörsmål är uppenbarligen känsligt men upprepas härmed:
-Är abortfrågan en etisk fråga, som handlar om flera liv än kvinnans? Faderns? Fostrets?
-Delar Du lagstiftningen om aborter i vårt land och därmed instämmer i Mattias aktuella text?
-Eller står Du bakom påvens och hela Din officiella kyrkas?
Enkla, raka frågor, som lätt kan besvaras.
Vad gäller Din fråga är svaret enkelt:
-Jag vill förstås inte att kvinnan skall dö vid illegala aborter?
-Men, Iréne, försöker Du därmed säga att fria aborter är det enda framkomliga alternativet? Jag, och Dina övriga läsare, vill att Du skall vara klar och tydlig och inte ge krumbuktande deklarationer, som texten ovan är ett exempel på.
B-O, varför tillskriver du mig känslor som ”irritation”? Du och Torgny Rabe tycks dela denna fascination för att placera in folk i känslolägen. Är det ett sätt att försöka att själv framstå som mer rationell? Osnyggt i vilket fall.
För övrigt är det fortfarande så att Irène inte har gått in i någon abortdiskussion, utan det har jag gjort. Därmed är hon knappast svaret skyldig när du försöker pressa fram något slags ställningstaganden i den frågan. Du får gott lov att inse att Dagens Seglora inte är ett åsiktskollektiv där alla måste tycka likadant i alla frågor. Vill du diskutera abort med utgångspunkt i en text skriven av mig, då är det bara konstigt att försöka föra den diskussionen med någon helt annan. Men du kanske helt enkelt inte vill ta en abortdiskussion med mig?
Och vad är min ”fascination”? Finner debattnivån i DS gå mer och mer mot ett lågvattenmärke, kanske behöver redaktionen införa en plimsollmärkning (om obekant, kolla i ett marint lexikon).
Mvh, Torgny Rabe
Bengt Olof
Du skriver
”Jag vill förstås inte att kvinnan skall dö vid illegala aborter”
Då har vi en gemensam utgångspunkt.
Förstår jag dig rätt så är vi följaktligen också överens om att i så fall är det OUNDVIKLIGT att det civila samhället har en lagstiftning som sanktionerar möjlighet till lagliga och säkra aborter men att det kan råda delade meningar om själva utformningen av lagen ?
// Irène
Men Iréne,
nu går Du igen med tystnad förbi mina spörsmål till Dig: tre raka och enkla frågor, huruvida Du anser att abortfrågan är etisk och handlar om flera liv än moderns; om Du instämmer i Mattias ledare om abortfrågan samt ifall Du står bakom påvens och katolska kyrkans officiella ståndpunkt?
Det kan råda delade meningar om utformningen av lagen i Sverige som sanktionerar fria aborter, tillägger Du – utan att alltså delge oss Din egen uppfattning. Vilken är den?
Mattias reaktion är märklig: är det inte logiskt och naturligt att fråga en katolik, som vädrar de ståndpunkter som Iréne har gjort, var hon själv står i sakfrågan? Hon har ju ställt en fråga till mig och fått svar. Mina reaktioner på Ditt inlägg har Du dessutom redan sett,läst och kommenterat.
Det märkliga i sammanhanget är att du genast efter att ha läst min text springer och vill avkräva en till artikeln icke relaterad person svar på vad hon tycker om den. Hon har inte startat nån abortdebatt med dig. Men du verkar hemskt sugen på att starta en med henne.
Mattias!
Men frågorna är väl fria – debatten också, hoppas jag? Vill Du inte att Iréne skall redovisa sin åsikt i Dina spalter, eller varför dessa inpass? Du skrev om abort, och hon har kommenterat frågan och påvestolens syn på barn.
Gläd Dig åt en fri och öppen debatt!
Trevlig helg
Men Bengt Olof
”handlar om flera liv”
Du talar om ”liv ” underförstått mänskligt ”liv” som vore det ställt utom allt tvivel vad det är frågan om.
Om du läste min artikel i Läkartidningen så kanske du inser att detta med ”mänskligt liv” inte är så alldeles enkelt att definiera.
Idag vet att det inte existerar något befruktningsögonblick. Om ”livet” sägs börja när befruktningsprocessen är fullbordad vilket tar flera timmar –vad ska vi då kalla det som sker om vi skulle lyckas avbryta befruktningsprocessen –abort eller prevention ?
// Irène
PS ”fråga en katolik” skriver du som om 1,2 miljarder romerska katoliker har samma uppfattning om tingens ordning.
Bengt Olof, om det fanns någon skribent som jag inte ville skulle publiceras så skulle jag helt enkelt avstå från att publicera. Jag påpekar bara att du beter dig konstigt som avkräver någon svar i en fråga som hen inte berört. Debatten är fri, som du skriver. Så varför ifrågasätter du då att just jag gör inpass? Den här diskussionen leder verkligen ingenvart nu.
[…] http://dagensseglora.se/2014/01/28/heliga-stolen-vill-varna-om-barn-aven-efter-fodelsen/ […]