Från det djupast mänskligas synvinkel är antisemitismen alltid först och främst ett människoförakt. Vårt mål är ett världssamhälle där människan är människans like var dessa människor än vistas och bor, skriver Martin Lind.

Den store kristne teologen Karl Barth bekämpade nazismen och antisemitismen. Det kan finnas skäl långt efter kriget att rikta kritik mot hans sätt och hans argument. Men först bör konstateras att i Hitlers Tyskland fanns långt fler som flöt med strömmen bland teologerna än det fanns antinazister som vågade säga sin mening. Barth gick mot strömmen.

När Hitler införde eden för statliga tjänsteman att obligatoriskt avläggas med en formulering som krävde lydnad till den nye ledaren Adolf Hitler personligen fanns det bara en enda teologiprofessor i hela Tyskland som vägrade. Det var Barth.

Man kunde räkna upp långt fler skäl till att kalla Barth antinazist. Men när han en gång skulle besvara frågan om varför kristna borde ta avstånd från antisemitismen blev hans svar: ”Vi kristna kan inte vara antisemiter eftersom vår Herre Jesus var jude.”

En något yngre samtida teolog var Dietrich Bonhoeffer. De levde tidvis i samma land fast Barth var schweizare och Bonhoeffer tysk. Skulle man rikta samma fråga till Bonhoeffer om varför kristna ska ta avstånd från antisemitismen skulle hans svar bli annorlunda: ”Vi kristna kan inte vara antisemiter eftersom judarna är människor.” Fundera en smula på de olika svaren och du ser snabbt den stora principiella skillnaden. Det är i vårt läge inte svårt att välja Bonhoeffers svar.

All typ av rasism, diskriminering, godtyckligt åsidosättande av vissa människor till förmån för andra måste bekämpas och det av det enda skälet att det handlar om människor. Som kristna finns inget val. Vi kan göra fel. Vi kan bli förda bakom ljuset. Vi kan medvetet handla orättvist.

Men utifrån våra kristna urkunder, bibel och tradition, finns inget alternativ: alla människor är skapade av samme Gud med samma värde. Som Jesu Kristi vänner står vi enade bakom alla människors lika värde. Jag vet att vår historia ser annorlunda ut. Men det faktum att vi ofta gått vilse och hamnat helt fel rättfärdigar inte fortsatta felsteg. Vi kristna har anledning till självkritik. I kyrkans namn har grov rasism mot judar utförts och det långt in i vår egen tid. Det är sant att det finns antijudiskhet också bland våra muslimska vänner. Det är inget försvar. Antisemitismen ska bekämpas var den än uppträder.

Ett fortsatt problem är staten Israel som idag genom sin ovisa politik alltmer utgör det judiska folkets främsta motståndare. Ju fler politiska misstag som staten Israel begår desto lättare kan antisemitiska krafter få luft under vingarna.

En av de bästa medicinerna i vår värld just nu mot antisemitism vore en fredslösning mellan Israel och Palestina – en tvåstatslösning med respekterade gränser för båda folken. Eller snart sagt vilken fredslösning som helst i Mellersta Östern som gav acceptabla livsvillkor för alla människor och folk i de berörda områdena.

Det finns inget skäl att särbehandla något folk, varken positivt eller negativt, i framtiden. Vårt mål är ett världssamhälle där människan är människans like var hon eller han än vistas och bor. Diskriminering, rasism, gammal apartheid, antisemitism – dessa politiska sjukdomar grasserar och breder ut sig i Europa i vår tid. De ska alla bekämpas med rena vapen, det vill säga klara argument som visar dessa företeelsers rätta ansikte: människoföraktets ansikte.

Mot människoförakt ställer vi upp människorespekt och människokärlek. Vi går hand i hand med alla människor vilken tro eller uppfattning de än må ha i kamp för människan.

”Idag när kyrkan ber om Guds rike förenas hon med jordens barn i ett kamratskap i med- och motgång. Hon bedyrar sin trohet till jorden, till eländet, hungern och döden. Hon gör sig helt och hållet solidarisk med sin broders och sin systers ondska och med deras skuld. Idag när vi ber om Guds rike står vi tätt tillsammans med världen med sammanbitna tänder och skälvande händer. Vi viskar inte ‘Låt oss bara bli saliga!’ Vi står tillsammans i djup tystnad och vi ropar ut: ‘Må denna värld gå under, som har kostat oss så mycket nöd, och låt ditt rike komma till oss!'” (Dietrich Bonhoeffer 1932)