Under trasighetens tid togs något ifrån mig. Efter läkandet gavs det till mig på nytt, och jag mötte det igen, som vore det första gången, skriver Julia Ryberg.
”Härda ut! Snart vänder det!” Mina närmaste hejade på mig uppmuntrande dagarna före Vintersolståndet, som sammanföll ungefär med dagen då gipset på mitt brutna ben skulle bort. Det skulle markera en åtminstone symbolisk början på återgång till normalitet.
Ljuset återvänder nästan omärkligt. Är det en mulen dag verkar det nästan gå baklänges. Dagen som benet skulle se dagens ljus var något av en anti-klimax. Benet kände jag inte igen. Ynkligt tunt och sårbart, utsläppt från sitt fängelse. Läkt, sa doktorn, men ack så skraj för friheten det var! Och vad gör man med en frihet som innebär endast att kunna vifta lite i luften? Det är ju flera veckor kvar innan benet får belastas. Jag minns min tid som lärare på ett fängelse och samtal med killarna som ansågs färdiga för sin frihet. Flera var rädda för den och erkände ett visst mönster att snarast vilja tillbaka till den trygga, förutsägbara tillvaron innanför murarna. Mitt ben kände sig nog ungefär likadant.
Jag minns en favoritbok av teologen Marcus Borg: Meeting Jesus Again for the First Time. Att möta någon eller något bekant igen för första gången – det var en spännande tanke som blivit en del av mitt sätt att betrakta livet. Är det inte så att vi ständigt är i färd med att möta oss själva, våra närmaste, våra sanningar, våra sammanhang igen för första gången? Det var så med benet – jag mötte det igen för första gången, bokstavligen efter sex veckor men även på djupare sätt, eftersom hela historien för med sig nya sätt att betrakta ett ben, en konvalescens, en återgång till normalt liv som ändå inte blir som förr eftersom jag inte är samma person som förr, rustad nu med nya erfarenheter.
Ljuset återvänder, år efter år, utan hänsyn till mina eller dina omständigheter. En ljusare och strålande vacker dag kändes nästan hånfull för mig som längtar ut. Ljusets återkomst gällde nog inte mig. Min värld hade krympt till att omfatta endast kroppens oförmåga och känslornas berg-och-dalbana. Jag orkade inte ta in något utifrån – världsnyheter och intressanta tankegångar gick mig förbi under tiden som jag var synonym med ett trasigt ben. Jag undrade oroligt vart min intellektuella förmåga hade tagit vägen. Nu anar jag dock att den återkommer. Ur någon sorts dvala spirar nyfikenhet över det som händer därute. Arbetsuppgifter som verkade oöverstigliga för några veckor sedan börjar kännas lite spännande.
Dagarna efter att gipset försvunnit åkte jag hem till min familj i USA. Helt beroende av rullstolsservice och andras omsorg företog jag den resa jag gjort säkert 50 gånger sedan jag flyttade till Sverige 1975. Igen för första gången. Det var omtumlande att uppleva det invanda utifrån sårbarhetens perspektiv. Handikapptoaletter hade jag tidigare inte tänkt särskilt mycket på. Två veckor senare är jag hemma i Sverige, fortfarande lika begränsad men nyfiken på att uppleva förmågornas återkomst under de närmaste månaderna. Det är dags att plocka bort alla krya-på-dig kort som höll mig under armarna första månaden efter benbrottet. Ljusets återkomst är tydligare nu, och mina kryckor har försetts med isdubbar. Ut kommer jag nog.
Jag vill förstå min specifika – och mycket temporära – erfarenhet i ett större mänskligt sammanhang. Mina tankar går till dem som återgår från fångenskap till frihet. Att färdas i sårbart skick leder mina tankar till människor på flykt. Att återkomma till en känd plats – ett hem – i ett nytt läge leder mina tankar till flyktingar som återvänder hem, frivilligt eller ej, med nya erfarenheter och perspektiv som gör återkomsten svår och komplicerad.
Att känna livslust och ork stiga i en kropp som tvingas till orörlighet leder mina tankar till ett flyktingläger jag besökte nära Betlehem. Familjerna tvingas hitta kreativa lösningar för att ta emot generation efter generation av tillväxt – de bygger på höjden när murarna begränsar. Jag behöver också hitta kreativa sätt att hantera mina begränsningar under tiden som ljuset och livskraften återvänder.