Den senaste tiden har flera politiskt motiverade våldsdåd ägt rum i Sverige. SD-politiker i Bohuslän har blivit hotade och fått sin egendom förstörd. En politiker i Nordmaling blev uppsökt och misshandlad i sitt hem.
Alla händelser har uppmärksammats, men ingen har fått så starka reaktioner som gårdagens aktion mot Jimmie Åkesson, som under en boksignering på Södermalm fick en tårta i ansiktet.
Reaktionerna kan delas upp i tre kategorier. Den första (och största) företräds av en bred skara liberaler, konservativa och socialdemokrater. De menar att tårtattacken är ett hot mot demokratin. Många av dem citerar Voltaire.
Den andra reaktionen står många antirasister för: De kallar händelsen onödig, och lägger gärna resonemanget på en metanivå. Man diskuterar hur det inträffade ska påverka debatten i stort och hur SD ska vinna martyrpoäng på det inträffade.
Den tredje reaktionen ser jag företrädas mestadels av intellektuella och vänsteraktivister. De menar att en tårta är en tårta. De tar inte direkt ställning till om det inträffade är önskvärt eller förkastligt, utan försöker skapa ett tolkningssammanhang kring händelsen.
Kännetecknande för efterspelet till tårtattacken är en ängslighet som jag inte hade väntat mig. När Bosse Ringholm fick en tårta i ansiktet på budgetpromenaden 2001 publicerade Aftonbladet nästa dag ett recept på en ”Bossetårta”. Det är tydligt att en ”Jimmietårta” idag, 12 år senare, hade varit otänkbart. Humorn har gått förlorad.
De som kallat tårtattacken för ”oacceptabel” och ett ”hot mot demokratin” har haft fokus på själva tårtningen. Men frågan är om inte de starka reaktionerna och ängsligheten mestadels handlar om vem det är som blev tårtad.
Hälften av alla hot mot politiker i Sverige riktas mot SD. Åkesson själv är ett prioriterat skyddsobjekt för SÄPO. Deras samt polisens misslyckande att avstyra gårdagens tårtning är ett rejält underbetyg ur säkerhetssynpunkt.
Andreas Ericson på tidskriften Neo för ett resonemang om tårtningens estetik. Den framkallar känslor av löje och humor när den riktas uppåt, mot sådana som ministrar och kungar. Uppenbarligen upplevs inte Åkesson som en makthavare av många, utan som en outsider. Och det stämmer.
Inget annat parti är så utfruset i riksdagen. Inget parti har så svårt att skapa allianser ute i landet. Den positionen av utanförskap väger tydligen tungt när tårtningen av Åkesson värderas.
Men samtidigt har SD en position som är allt annat än utanför. Igår skrev Ivar Arpi på SvD om tårtningen i följande ordalag: ”Inga undantagsregler ska gälla för SD, de är valda på demokratiskt mandat som alla andra partier, och ska skyddas precis lika mycket som alla andra.”
I denna dubbelhet, i ett parti som är 100% utanför och 100% innanför, föds en ängslighet.
Arpis text kritiserar ett känt uttalande av Fredrik Reinfeldt från 2010, då en sverigedemokrat blev misshandlad: ”Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer”
Vad Reinfeldt gör här är att lyfta en helt annan dimension av SD, nämligen politikens konkreta innehåll. Visst kan vi diskutera position, och visst är det tydligt att Åkessons outsiderposition har gjort att tårtattacken inte upplevs som ett exempel på att sparka uppåt. Men förutom position finns det ju innehåll. Där har Reinfeldt också helt rätt. Våldet och hoten mot SD är en högst förväntad reaktion på en politik av värsta sort, och ett beteende som inte hör hemma i en demokrati.
Också i detta syns dubbelheten. Reaktionerna mot antidemokraterna tenderar att själva ta sig antidemokratiska uttryck. Och ängsligheten växer. Vi kan inte bortförklara SD, ej heller bjuda in dem i värmen. Istället kommenterar vi. Vi ställer prognoser om hur olika skeenden ska påverka partiet och väljarstödet. Vi fyller varje liten händelse med stor mening. Så gör man ju, när man är ängslig. Och plötsligt är en tårta inte längre en tårta, utan ett hot mot demokratin.
skillnaden är också att dvs 2001 var det organiserat av en tårgbrigad med pressmeddelande inkl. recept. mkt svårt för en kvällstidning att inte publicera…
[…] Irving skriver på Seglora och ger ett annat perspektiv (efter en lite märklig uppdelning av vilka som säger vad: hello […]
Men Mattias, varför tar Du inte, utan krusiduller och långa semantiska utläggningar, avstånd från tårtattacken? Är det så svårt? Du, och vi andra, må tycka hur illa vi vill om Sverigedemokraterna, men faktum är ju att partiet är på demokratisk väg företrätt i riksdagen och nu också är – enligt vissa opinionsundersökningar – vårt lands tredje största parti.
Du vet, vi andra vet, att SD ofta får sina möten saboterade med våld från vänsterextremister, som nästan alltid i medierapporteringen benämns ”motdemonstranter”.
En god demokrat – inte minst en som är engagerad i den kyrkliga debatten – tar rakt upp och ned avstånd från allt sådant våld, ty det hotar faktiskt demokratin. Allt våld mot politiker, oavsett vilka de är! På den punkten skall vi inte sväva på målet. Gör Du det?
Hej Bengt Olof,
Att begära något slags avståndstagande från mig, det uppfattar jag närmast som att du menar att jag skulle varit inblandad? Jag har ju inte varit på plats på Södermalm. Jag känner inte kvinnan som tårtade. Jag har aldrig själv förespråkat tårtning. Jag har alltid förespråkat demokrati. Det blir bara fånigt om du kommer och ifrågasätter om jag ”svävar på målet” i fråga om demokrati i stort när jag i en text sätter det inträffade i sitt större sammanhang.
I linje med din fråga, Bengt Olof Dike, så kan man undra varför du ingenstans tar avstånd från de orättvisor Dreyfuss utsattes för under slutet av förrförra århundradet? Jag menar hur svårt kan det vara?
Ser du nu hur tydligt det är att frågeställningen inte är någonting annat än en ren frågekapning?
Väldigt bra analys Mattias.
Tack Patrik!
Skönt med en genomarbetad, genomtänkt och framförallt politisk text kring det inträffade. Många andra analyser har varit just ängsliga, och inte mycket mer än så. Bra skrivet Mattias.
Tack Anton! Kul att du läser Dagens Seglora!
Jag tycker Yelah har en välskriven summering av
Det jag inte gillar är att både diverse vänsterskribenter och även SD själva hjälper till att vrida det till att en tårta är ett hot mot demokratin. En tårtning är inte kul att bli utsatt för, men är en rutten tomat ett hot mot demokratin? Nix. Tårtan är en del av demokratin och ett sätt att uttrycka sina åsikter. Tårtor är bättre än järnrör.
Varenda gång nån säger nått om att det harmlösa tårtkastandet var ett hot mot demokratin så ser jag bilden från 12 oktober 1999 på näthinnan när Björn Söderberg dör i en pöl av blod efter att ha blivit skjuten av två högerextrema. Där har vi ett hot mot demokratin. Glöm inte att SD är en delmängd, om än i utkanten, av exakt samma högerextrema rörelse.
[…] Mattias Irving nyanserar i Dagens Seglora […]
”Ängsligheten” är kanske inte så svår att förstå. Enligt Säpo är Åkesson den ledare som väcker det mest ”mordlystna” hatet. Och någon kan ju en dag gå från tårtattack till något mer irreversibelt. Vill man inte låta sig nedsolkas av ”förståelse” för diverse gärningsmän/kvinnor så tassar man ”ängsligt” på tå (om man nu väljer att det på detta sätt). För att slippa stå i skamvrån – som en av dem som underblåst hatet. Man är förutseende helt enkelt?
AK,
Ja precis. SD är det mest hotade partiet, med god marginal. De ska naturligtvis skyddas. Därför har SÄPO och polisen ett stort ansvar för det som skedde. Eftersom väldigt mycket fokus har legat på att beskriva tårtningen som något slags attack mot demokratin själv så har dock de polisiära myndigheterna klarat sig undan den kritik som de rätteligen borde ha fått.
Mattias, Ingenjören m fl,
Ser inte någon av er den krystande texten,som föranledda min slutsats: …”fokus på själva tårtningen…”, ”Våldet och hoten. . .förväntad reaktion. . .”en politik som inte hör hemma i en demokrati”?
Och nu Mattias om möjligt ännu märkliga svar: jag var inte med, vad skall jag ta avstånd ifrån?
Naturligtvis från handlingen som sådan, våga klart, tydligt och utan maskens rörelser på kroken i skrift på DS brännmärka den s k tårtningen. Det finns inte något försvar mot handgripliga attacker mot politiker – eller mot någon medborgare vad det beträffar.
Våga därför skriva klarspråk, Mattias:
-DS fördömer handlingen och alla typer av våld och handgripligheter mot Åkesson, de andra partiledarna och alla politiker som sådana!
Någon annan slutsats av det skedda i krumbuktande s k analyser och klappar på ryggen av nämnda och onämnda signaturen vore lika märklig som illavarslande, när den kommer från just en kyrklig nättidning!
I en demokrati skall de som använder våld,mötessabotage, hot fördömas!
Bengt Olof,
det du ägnar dig åt nu är rent misstänkliggörande. Du får tycka och skriva precis vad du vill. Jag har aldrig förordat odemokratiska metoder och aldrig uppmuntrat någon att tårta politiker. Det du kallar ”krumbuktande” kan annars sammanfattas i det simpla ordet ”självaktning”. Varför ska jag ta vackert i tass och säga det du vill höra, bara för att en för mig okänd person kastat en tårta? Jag har alltid ogillat politiskt våld som metod och har alltid varit öppen med det.
Jag tar avstånd från Bengt Olof Dikes trista attityd!
Sverige har i bagaget två mycket tragiska attacker på politiker med dödlig utgång. Anna Lindh och Olof Palme som bägge efterlämnade stora nationella trauman och familjer med oersättliga förluster.
Därför har Sverige, dess journalistkår, politiker och hela den offentliga sektorn ett enormt ansvar att totalt fördöma allt och alla som använder sig av odemokratiska metoder och våld i NÅGON form mot politiker vem det än vara månde.
Att svassa fram och tillbaka i dessa frågor är inkorrekt. Frågan är svart eller vit.
Antingen ställer man sig bakom terrorism eller så gör man det inte.
Demokratin måste försvaras och att terrorister får sitta i svenska TV-soffor är vidrigt och legitimerar mer våld. När kommer nästa attack, när kommer nästa mord? Reinfeldt legitimerade indirekt våldet med sitt uttalande som Irving mycket riktigt kvoterat.
Media har ett stort ansvar att inte medverka till det politiska våldets utveckling även om mainstream i media är vänster.