Barnkonventionens artiklar nr 14, 17, 23, 27 och 32 värnar barnets rätt till religionsfrihet och andlig utveckling. Det ger alla barn rätt till en religionstillhörighet och en kulturell tillhörighet. I den här krönikan vill jag argumentera för judiska och muslimska barns rätt att tillhöra sin religiösa och kulturella gemenskap redan som små.
I en artikel på DN Debatt den 28 september har Barnombudsmannen och flera medicinska instanser hävdat att spädbarnsomskärelse av pojkar strider mot Barnkonventionen och barnets mänskliga rättigheter.
Min bedömning är att här råder ett tvetydigt område där rättigheter leder i olika riktningar. Eftersom omskärelse av spädbarn framför allt äger rum bland judar och muslimer i vårt land finns det anledning för alla som vill förändring att börja med att konsultera våra judiska och muslimska gemenskaper och individer. De har lång erfarenhet av spädbarnsomskärelse av pojkar. Att som artikelförfattarna gör på DN Debatt enbart betrakta vissa aspekter av en människas liv och inte helheten är en allvarlig brist i argumentationen.
Den politiska kontext som artikelförfattarna arbetar i kräver ett mera vidsynt betraktelsesätt. Även om inget krav på statligt förbud mot omskärelse framförs i artikeln är det känt att Sverigedemokraterna driver just den saken i riksdagen. Det innebär att den politiska kontext som artikelförfattarna framträder i är präglad av ett synsätt som ofta understryker judiska och muslimska grupper som främmande för Sverige. Sverigedemokraterna driver en politik som systematiskt främjar kristna bruk och kristet influerade bruk på bekostnad av andras trosutövning.
Även om många kristna män låter omskära sig och sina pojkar i flera länder i Afrika och i Nordamerika betraktas manlig omskärelse inte som ett kristet bruk i Sverige och Norden. De politiska rörelser som vill bevara Sverige och Norden kristna på ett exkluderade vis får här stöd från dem som troligen tror sig stå på neutral mark livsåskådningsmässigt. Metoden att inte inbegripa judiska och muslimska gemenskaper i samtalet och deras självklara religiösa rättigheter rotade i mänskliga rättigheter, barnkonvention och grundlag, gör att artikelförfattarna framstår som omedvetna om de hot som religiösa och kulturella minoriteter lever under i Europa idag.
Även argumentationen utifrån hälsoperspektivet är mera tvetydig än vad artikelförfattarna framställer. Världshälsoorganisationen, WHO, har argumenterat för hälsovinster med omskärelse av pojkar. Många har argumenterat för att ingreppet är som minst obehagligt i tidig ålder.
Den dokumentation som görs av ingrepp som lett till varaktigt lidande och smärta måste självfallet ställas i relation till annan forskning som visar på felprocenten i behandlingar inom vården. Att dokumentera alla anomalier i ett fall och ställa dem emot smärtfri behandling i andra fall är att jämföra orättvist. Det går naturligtvis att argumentera för att ingen operation är det minst kännbara ingreppet. Detta måste då ställas mot den förlust av religiös och kulturell gemenskap det skulle kunna innebära att upphöra med till exempel det judiska brit mila som praktiserats i tusentals år. Respekten för rätten till tillhörighet kräver att de gemenskaper det berör måste få avgöra hur och i vilken takt deras bruk förändras.
Det är min övertygelse att vi på så sätt kan bygga en samhällsgemenskap som blir långsiktigt hållbar.
Mycket bra skrivet, Anna-Karin Hammar! Jag vill också påpeka det absurda i att förbjuda judar och muslimer att omskära småpojkar, medan ”vi kristna” förbehåller oss rätten att få hjälp att avliva vår avkomma under halva graviditeten, ja, om något handikapp upptäcks (typ Downs syndrom eller gomspalt!) ännu något längre. Argumentet för läkarassisterade fosterfördrivningar är ju exakt detsamma som för läkarassisterade omskärelser: att de annars utförs ändå och under mycket riskablare förhållanden.
Man kan ifrågasätta argumentet överhuvudtaget (vilket vi ju gör beträffande kvinnlig omskärelse, läs könsstympning), men det blir att sila mygg och svälja kameler om läkare av samvetsskäl ska få vägra att skära bort en bit förhud när det inte är direkt medicinskt motiverat (vilket jag tycker att de ska få vägra!) men inte att avliva t.ex. ett foster med Downs syndrom i 20:e graviditetsveckan (hur medicinskt motiverat är sånt? blir föräldrar allvarligt sjuka av att föda ett handikappat barn?).
Jag gillar personligen inte omskärelse av småpojkar och skulle som evangelisk-luthersk kristen önska att de bleve döpta istället, men det är rent bisarrt (snudd på antisemitiskt) att jämföra det lilla ingreppet med någon form av könsstympning – eller avlivning.
En mycket bra skriven artikel. Du hänvisar till en sedvänja hos muslimer och judar som är mycket viktig.
Ur hälsosynpunkt är en omskärelse också att föredra.
Jag är aktiv på en fattigklinik och ser skillnaden mellan spädbarn som är omskurna och de som inte är det i renlighetsynpunkt.
Så rätten att stympa sina barn på grundval att föräldrarna är vidskepliga ska gå före barnens rätt? Kan man inte vara jude eller muslim utan att underlivet skärs sönder menar du? Det är en rätt unken människosyn må jag säga. Att tro på en religion är varje människas rättighet, precis som att det är varje människas rätt att också avstå. Att göra det valet när man är myndig, och att också då, om man vill, betala för en könsstympning för att man tror att det är rätt har jag inget att säga om. Kom däremot inte och säg att det är föräldrarnas rätt att utsätta barn för barbariska riter, eller omskärelse om du hellre vill kalla det så. Vi har inte genomlidit upplysningen och våra evotionella framsteg för att någon nu ska ta oss hundratals år tillbaka i tiden. Skäms.
En unken syn på etnicitet i den här artikeln, tycker jag. Kan man inte bli en ”riktig” jude eller ”riktig” muslim utan att bli omskuren? Sunkigt.
Bedrövlig kulturrelativism av artikelförfattaren! 1) Förutom att omskärelse är förenat med påtagliga hälsorisker medför det också betydande men för erogen stimulering, vilket vuxna människor borde få göra som ett frivilligt ingrepp men inte borde påtvingas små barn. 2) Argumentet om hälsovinster bygger på kontroversiella studier med omskärelse av vuxna, sexuellt aktiva män i områden med hög HIV-prevalens och saknar relevans för små pojkar i Sverige. 3) De lindrigare varianterna av kvinnlig omskärelse medför mindre bieffekter än manlig omskärelse, varför inte tillåta dessa om de hjälper barnen att ”höra till”. 4) Jag förmodar att AKH har exakt samma uppfattning som Sverigedemokraterna när det gäller kvinnlig omskärelse?
Kontroversiellt ämne.
Hur man än vänder och vrider på det så är det någon som har åsikter och därför är partisk. Så om alla är överens om att alla är partiska, så kanske vi inte behöver bråka om vem som försvarar barns rättigheter allra mest, och kanske kan fokusera på frågan: omskärelse. Barnkonventionen handlar således inte om någon särskild opartisk åsikt om barns rätt, som en person kan ha som åsikt. Barnkonventionen handlar om vad vi kommer överens om att den ska vara, och den är på ingalunda vis helig eller på något vis omöjlig att kritisera.
Jag är omskärd. Tycker att det är betydligt mycket bättre att det är så, än att inte vara omskärd. Tycker att den delen av min kropp alltid varit riktigt fräsch och vid god hälsa. Annat har det varit för mina svenska vänner. Det är min åsikt. Sedan huruvida hur farligt det är (om det äns är farligt med manlig omskärelse) låter vi läkare och riktiga experter lista ut.
Det här är inget för majoritetsval. Det här gäller minoriteters rätt att vara minoriteter i ett såkallat liberalt demokratiskt samhälle. Det handlar om barns säkerhet, och minoriteters rätt att få vara minoriteter i ett demokratiskt samhälle. Den minuten vi tror att detta är ett majoritetsbeslut i riksdagen, är den minuten vi kör över minoriteters (även barn) rätt att utöva sin tradition.
Inte är någon i riksdagen expert på om det är hälsosamt med omskärelse. Inte heller är någon av er det.
Ja du Tomas, när min ungdoms politikeridol Bengt Westerberg gick ut och kristiserade möjligheten att få läkarassistans vid gossomskärelser kastade han verkligen handsken – och något brast inom mitt folkpartistiska och socialliberala jag. Den ”gentlemen´s agreement” som gjort att jag kunnat försvara abortlagstiftningen från 1974 av rent pragmatiska skäl gäller nu knappast längre. Om det inte är föräldrarnas rätt att skära av en bit förhud på en nyfödd grabb, kan de knappast ha någon rätt – nej, inte ens kvinnan – att avliva samma individ några månader dessförinnan.
Vilken sedvänja som är mer barbarisk eller vidskeplig har jag svårt att avgöra – eller förresten: den danska eller snarare vikingatida seden att undersöka avkomman och bara ”knäsätta” de icke defekta är definitivt mer barbarisk. Och vidskeplig – ty individer med Downs syndrom eller gomspalt är sannerligen inga monster och de medicinska skälen för att avliva dem är lika med noll.
Som sagt: jag gillar inte omskärelser alls. Men att förbjuda de jämförelsevis oförargliga gossomskärelserna men fortsätta tillåta fosterfördrivningar (av foster med handikapp även när övriga blivit ”fridlysta”!) vore lika sanslöst som proportionslöst. De senare måste i så fall också fasas ut över tid, en nollvision (om än inte nolltolerans) vore absolut rimlig.
”Den dokumentation som görs av ingrepp som lett till varaktigt lidande och smärta måste självfallet ställas i relation till annan forskning som visar på felprocenten i behandlingar inom vården. ” Det finns ingen anledning alls att ställa detta i relation till annan forskning som visar på felprocenten i behandlingar inom vården, eftersom ej medicinskt motiverad omskärelse inte är någon behandling, utan en sedvänja. Sedan spelar det ingen roll om SD driver detta eller ej. Det är barnen det handlar om och faktum är att drivande mot omskärelse av småbarn är rörelser INOM både judendom och islam. När det gäller judendomen, så kommer motståndet inte minst från kvinnor. Det finns enormt mycket forskning på området. Bland annat kan kvinnor vittna om att deras mjölk sinat när de varit tvungna att lämna ifrån sig sina barn för omskärelse. Det kan även få andra effekter som påverkar mor-barn-relationen.
Andreas, bara för att abort är tillåten upp till en allt för hög fosterålder (enligt min åsikt) så innebär det inte att det med automatik ger rätten för föräldrar att könsstympa. Det borde inte alls vara kontroversiellt, som Jolish anser ovan. Det är väl inte kontroversiellt i Sverige i dag att anse att barnaga ska vara förbjuden till exempel? Det är väl inte kontroversiellt att t.ex. anse att en kvinna har rätt att säga nej till sex, även inom äktenskapet? Att Inom vissa kretsar kan det visserligen vara så, men då tror jag det handlar om mer kulturellt betingade anledningar. Vi har kommit längre i vår utveckling än att tillåta misshandel, våldtäkter eller att skära i våra barns könsdelar för att ”tillhöra en grupp”. Den senare delen står dig helt fritt att göra som vuxen, så det handlar inte om att förbjuda det.
Det var speciellt intressant härom dagen förresten, att läsa i en israelisk tidning de kommentarer som folk hade kring just SD:s motion. Helt övervägande positiva kommentarer och ett hyllande av mänskliga rättigheter. http://www.jewishjournal.com/world/article/ban_on_non_medical_circumcision_introduced_in_sweden