Gårdagens utnämning av en ny arbetsmarknadsminister har väckt många följdfrågor. På gårdagens pressträff uttryckte statsministern att Svantessons engagemang i Livets Ord och abortmotståndarrörelsen Ja till Livet låg i det förgångna. Han underströk också att hennes övertygelser var av privat natur och inte skulle påverka regeringens arbete, eller hennes uppdrag som minister för ett av de viktigaste områdena i politiken.
Ingen av dem nämnde då att Svantesson enligt tidningen Dagen är medlem i Kristet Center i Örebro, en församling av kristna bibelfundamentalister med mycket starka band till Livets Ord. Därmed är det en sanning med modifikation när Reinfeldt påstod att hon inte längre är med i Livets Ord. Vad spelar det för roll att byta församling om man inte också byter bort den fundamentalistiska ideologin?
På Kristet Center i Örebros hemsida finns flera föreläsningsserier där församlingens pastorer predikar framgångsteologin, en karismatisk lära som säger att Gud är generös mot de troende och att de som slås ut i samhället inte har lyckats behaga Gud, eller går djävulens affärer.
I en intervju i Dagen i november förra året gav Svantesson bilden av att tron är central i hela hennes liv och inte alls en privat angelägenhet, som Reinfeldt beskrivit. ”Min tro är en del av den jag är, jag delar inte in mig själv i olika bitar”, sade hon då.
Av Svantessons politiska ställningstaganden att döma verkar församlingens värderingar få konsekvenser för hennes arbete i Moderaterna. När Riksdagen beslutade om att införa könsneutrala äktenskap var M:s partibeslut att stödja frågan. Svantesson avstod från att rösta. Hon har inte heller tagit avstånd från sin bakgrund som aktiv abortmotståndare, någon som rätteligen beskrivs som problematiskt, av bland andra Kristina Axén Olin. Hon har enligt vännen Petra Oskarsson fortfarande kvar sina åsikter från tiden som informationsansvarig i Ja till Livet. Organisationen beskrivs av RFSU som extrem, och har även den starka kopplingar till Livets Ord.
Formellt sett fattar regeringen sina beslut gemensamt. En person med historia av långvarigt och ihärdigt abortmotstånd ges därmed åtminstone formellt en del i besluten även över familjepolitikens område. Det är något som mycket få av dem som röstat på Alliansen skulle önskat sig.
Som arbetsmarknadsminister kommer Svantesson att vara högsta chef för Diskrimineringsombudsmannens verksamhet, vilket innebär att hon kommer ha stort inflytande över vilken hjälp bland andra HBT-personer kommer att kunna få om de diskrimineras i arbetslivet.
Vill man vara folkvald makthavare så måste man kunna ge tydligare svar än att som Svantesson gör, säga att hennes tro är en privatsak och att ”abortfrågan inte är så svart eller vit”. Det är rimligt att begära att den nya ministern är tydlig med var hon står och på vilket sätt hennes långa medlemskap i en fundamentalistisk rörelse påverkar hennes politiska engagemang. Hittills har två motsatta ståndpunkter luftats, den ena i tidningen Dagen, och den andra gentemot regeringschefen. Vilken är det som gäller, Svantesson?
Med besvikelse konstateras nu, att också Dagens Seglora, som står på kristen grund, inte respekterar den nye ministerns nuvarande och tidigare engagemang mot aborter och i aktuellt samfund. När Svantesson i TV:s nyhetsintervjuer på tisdagskvällen konstaterade, att abortfrågan är ”komplex” har hon ju helt rätt. Den som tänker längre än till att frågan endast handlar om kvinnans kropp inser ju, att det dels handlar om ett spirande liv i kroppen och att frågan dels rör en man, som är far till barnet.
Och varför skall vi inte respektera ministerns tro och kristna engagemang i det aktuella samfundet?
Kan DS svara på detta? Det råder ju religionsfrihet i vårt land. Och vad hade DS skrivit, om en muslim med islams traditionella kvinnosyn hade utsetts till statsråd?
Debatten i storstadens medier är nästan komiskt förutsägbar. Det unkna och instängda och storstadscentrerade medieklimatet – som av en författare nyligen beskrevs som ”en skolgård där rökrutan just nu befolkas av personer som brännmärker kategorier av människor som tror på fel saker eller inte tror på feministernas, hbtq-rörelsens eller queerteoretikernas alla dogmer. När en ny minsiter utses, handlar det inte om hennes kunskap, erfarenhet eller allmänna kompetens, vilket väl var skälen till att hon utsågs till minister – hon var helt enkelt den lämpligaste. Nej, de stora kvällstidningarna satte in alla resurser, med massvis av jourmalister för att gräva fram allt negativt (d v s, det som avviker från deras egna åsikter), inte fakta om hennes kompetens och duglighet. Men lite mothugg får förstås dessa medietyckare. ” – Jag är själv troende och jag är lite chockad över hätskheten i kommentarerna och förvånad över att detta ges så enormt stort utrymme, säger t ex statsvetaren Marie Demker.”
Nu är ju medieelitens reaktion helt väntad och förutsägbar. Men lite förvånade är det att Dagens Seglora, faller in i samma hätska kör. Man säger sig ju vilja – utifrån ord som Kärlek och kritik, hjälpa till att bredda, pröva och fördjupa tankar om tro i ljuset av samtidens brännande frågor. Modiga handlingar inspireras av modiga ord.”. Och då blir E Svantesson ”bibelfundamentalist” – alltså hon tror på Bibeln, eller? Vidare – hon har varit positiv till Ja till Livet – ”Organisationen beskrivs av RFSU som extrem, och har även den starka kopplingar till Livets Ord.” Man får alltså inte tycka att ”abortfrågan inte är så svart eller vit”.
Bengt Olof och Staffan, jag vill bara understryka att det inte är Elisabeth Svantessons kristna tro som är problemet, utan den politiska teologi som hon företräde. En politisk teologi som gör att hon svajar på svaret om hon står bakom svensk abortlagstiftning och lagstiftningen om könsneutrala äktenskap.Frågan är vad det är som gäller för ministern? Ja till livets ords politik eller regeringens?
Kommentar till Staffan W:
För anställda på tex en myndighet är duglighet och kompetens det viktigaste. För politiker är det ännu viktigt att deklarera i vilken riktning de ämnar gå, på vilket sätt de tänkt använda sin duglighet. Jimmy Åkesson har visat sig vara en skicklig politiker, duktig på att hantera massmedia och rida ut politiska stormar. Trots det vill jag inte ha honom i regeringen, inte ens som idrottsminister. Därför är det inte ointressant hur Svantesson ser på världen och i vilken riktning hon vill ändra den. Om man sedan gör en stor poäng av att hon har lämnat Livets ord, fast hon mest bara geografiskt bytt till annan församling med samma trossatser, då blir jag mer misstänksam än om hon hade stått upp för Livets ord.
Svenskarna är ett sällsamt folk. Dom anser sig vara väldigt vidsynta, förstående och
accepterande. Varje individ skall ha sin fri-
het att tänka, tycka och tro vad de vill. Det
anses höra till vårt öppna, jämlika och demo-
kratiska samhälle. MEN denna respekt för and-
ras åsikter gäller under förutsättning att
vår majoritet delar dem. Det duger inte som
skäl för sina resonemang, att hänvisa till
övriga världens miljarder av människor, utan
”det är vi svenskar som går före” alla andra
kallar vi svartmänniskor, mindre upplysta och
sämre utbildade. ”ENDAST SVENSKAR SVENSKA
TANKAR HAR!!!”
Er beskrivning av Livets Ord och Trosrörelsen är grovt missvisande. De gamla schablonerna är inte gångbara längre. Problemet är ert etiketterande och avståndstagande utan att ta reda på mer. Alla vet vad som gäller, och jag tror Elisabeth blir en utmärkt minister som har kompetens för det hon gör. Om ni sedan inte gillar den moderata politiken är en annan sak.
Emma, det är klart att det inte är ointressant vad politiker står för. Men betyder inte mångfald, öppenhet och yttrande- och tankefrihet att det måste fler en åsikt. Vi befinner oss ju inte i Saudiarabien eller liknande diktaturer.
Förklara varför en som sympatiserar med Livets ord skulle vara diskvalificerad från en ministerpost, eller en som anser att den abortlagstiftning vi har i Sverige är problematisk, om man anser att barnet, även det ofödda, har något människovärde.
Till Arne Carlsson kan jag bara säga suck.
Hon har alltså fel politisk teologi?!Enligt Seglora Smedja, då. Vilken politisk teologi är då OK?
Nej, förre (S)-politikern Widar Andersson beskriver det väl:”Elisabeth Svantesson omgavs i går mest av ett förfasande tjatter om hennes tidigare knytning till Livets Ord och om hennes forna abortmotstånd. Ett motbjudande tjatter i mina öron. Ett tjatter av ungefär samma slags lågt trista art som det som försöker misskreditera V-ledaren Jonas Sjöstedt med att han var kommunist i sin ungdom.”
[…] Det förekommer de mest horribla påstående om Trosrörelsen och församlingen Kristet center. På Dagens Seglora påstås att: […]
Staffan,
vi tar en titt på dina argument. Först: Att kritiken mot Svantesson är fel för att vi har en mångfald och yttrandefrihet.
Då vill jag påpeka att rollen som förtroendevald inte fungerar på samma sätt som rollen som medborgare. Du har kvar dina medborgerliga rättigheter, men det tillkommer flera förtroendevalda skyldigheter. Och den distinktionen har Svantessons försvarare varit hopplöst dåliga på att göra under dagen.
En av de skyldigheterna är transparens. En förtroendevald på rikets högsta positioner svingar avsevärd makt. I en demokrati är sådan makt förbunden med ett strikt nagelfarande av personen. Det syns i tidigare skandaler kring Stegö-Chiló, Freivalds, Sahlin, med flera, vilka samtliga tvingats bort från sina positioner på grunder som kan te sig triviala, sett i backspegeln. Just nu är Billström under utredning för aktieinköp. Ministrars aktieportföljer, styrelseuppdrag, föreningsengagemang, allting synas i sömmarna. Det ska givetvis inte vara annorlunda för Svantesson.
I ditt andra stycke: Varför vore en LivO-sympatisör en olämplig minister? Svaret är att det behöver hen inte vara. Det är värt att ta reda på. Men i folkupplysningens namn bör information om rörelsen plockas fram i ljuset, så att folk vet hur hennes engagemang ser ut. Livets Ord är, när allt kommer omkring, ingen vanlig församling. Bland annat har stiftelsen FRI berättat att just trosrörelsen varit den del av svenskt sektliv som givit dem flest ärenden för att hjälpa förföljda avhoppare. Detta var 2012. Idag berättar Robert Hannah på Aftonbladet om sina kontakter med HBT-personer som blivit trakasserade och utsatta för andeutdrivning av Svantessons nuvarande församling. Det är en behandling av medmänniskor som ingen sunt tänkande människa kan solidarisera med. Ändå stannar hon kvar i flera år i församlingen. Ska inte detta lyftas fram?
Ditt tredje stycke: Vad gäller politisk teologi handlar det om ramarna för teologin. Framgångsteologin predikas i Sverige på ett totalitärt, karismatiskt sätt, vars syfte är att tysta och misstänkliggöra kritiker. I Svenska kyrkan och många andra trossamfund är det inte svårt att anmäla avvikande uppfattning från pastorn. I Trosrörelsen är det ett problem. Det är en rörelse som inte bygger på demokratiska principer, och det är naturligtvis okej att det finns sådana i samhället. Men när dess medlemmar ska in i regeringen är det oerhört viktigt att kommunicera tydligt var lojaliteterna ligger. Svantesson har tvärtom vägrat, och sagt att det är hennes privatsak. Då sviker hon sin skyldighet till transparens som folkvald.
Ditt fjärde stycke: Widar Anderssons tes stämmer inte. Enligt tidningen Dagen är Svantesson aktiv i en sekt idag. Inte i det förflutna.
”I Svenska kyrkan och många andra trossamfund är det inte svårt att anmäla avvikande uppfattning från pastorn” skriver Mattias. Hahaha. Det beror allt på det.
I min förra församling blev jag under mina musikstudier på distans förbjuden att ens öva på någon av pastoratets orglar i 4(!) år efter att jag tydligt, upprepat men schysst (utan elaka tillmälen o dyl.) anmält avvikande uppfattning från pastorn när det gäller ”könsneutrala äktenskap”.
Och jag tycker fortfarande att man-kvinna-förbundet är så pass signifikant inte minst ur ett könskampsperspektiv att det åtminstone förtjänade ett eget begrepp. Men det kan vara ytterst komprometterande att i det fallet anmäla avvikande uppfattning från pastor Jansson.
Mattias, du försvarar en absurd hållning. Det låter som om förtroendevalda är en slags uppskruvade dockor som ska tycka samma sak, alltid. Är inte själva grunden för ett fritt, demokratiskt samhälle att det finns en mångfald av åsikter, tankar och värderingar – alla har rätt till sina åsikter. I Vitryssland eller Saudiarabien är det ju inte så. Svantesson har suttit länge i riksdagen, och ställer nu upp som minister. Självklart ställer hon därmed upp på de lagar som finns i Sverige. Men om en majoritet i riksdagen fastställer majoritetens värderingar, betyder väl inte detta att alla i riksdagen delar dessa till 100%.
Jämförelsen med Mona Sahlin m fl är väl ändå grovt felaktig. I deras fall gällde det HANDLINGAR som antingen var olagliga, eller åtminstone djupt oetiska. Men E Svantesson har ju inget sådant att angripa, allt handlar här om att hon tillhört fel församling, en sekt enligt din uppfattning. Får man vara pingstvän då, pingst är väl också en sekt enligt ”Segloramallen”. Var finns religionsfriheten i din värld ?
Slutligen, detta med att Svantesson, enligt din transparensfilosofi, är skyldig att svara på alla journalisters frågor, blir också absurd. Gäller detta i så fall alla i regeringen och inom alla områden. Hur ser man på vargjakt, hur miljömedveten är man, hur ser man på hbt, slöjor, är man feminist etc etc. Är man inte väldigt nära Putinland, då?
I DN skriver Hanne Kjöller:” i den intoleranta blogg- och twittersfären. För i Sverige finns bara plats för en tanke i taget.” Hon kunde tillagt Seglorasfären.
Staffan, jag ser det inte som att en politiker som är medlem i Livets ord är diskvalificerad från ministerpost. När hon däremot inte står för det, utan säger att hon har lämnat Livets ord, fast hon bara bytt till en annan församling av samma kraktär, då upplever jag snarare att hon luras (utan att bokstavligen ljuga). Det är inte OK. Och är hon emot aborter så kan hon väl stå för det? Att hon inte bara sympatiserat med, utan dessutom jobbat som informationsansvarig för Ja till Livet och först nu har insett att frågan är ‘komplex’ inger inte heller förtroende.
Det här handlar inte om vad hon får tro eller inte tro. Det handlar om min rätt att få välja de politiker jag vill ha, och vill jag inte ha en politiker som upprepade gånger aktivt söker sig till framgångsteologisk församling därför att jag tror att det kan ha rätt så rejäl inverkan på hur hon ser på t.ex. arbetslösa och sjukskrivna, så måste jag få chansen att välja bort henne på den grunden. Liksom för dem som håller med henne att välja henne på samma grund. Men det är inte OK för en politiker, för någon som kommer att leda mig och mitt land, att inte redovisa på vilken grundval de gör detta och i vilken riktning de vill göra det. Att uppge vilseledande information om hur hon väljer att organisera sig, vare sig detta kommer från henne själv eller från partiledningen, är inte OK.
Mattias!
Jag måste fråga Dig, om Du verkligen anser, att Livets Ord kan betecknas som en sekt i den betydelse detta ord har? I Norrköping är sedan länge dess systerförsamling Agape en del av det ekumeniska samarbetet och dess pastor har – jag vet inte om det fortfarande är så – haft ordförandeposten i samarbetsorganet. I många, många år!
Sedan upprepar jag min fråga i första inlägget:
-Hur hade Seglora reagerat, om en muslim utsetts till statsråd med tanke på kvinnosynen och synen på homosexualitet i islam?
Det är första gången jag är in på denna sida i anledning SVD:s utmärkta ledare.
Drevet håller nu på att vända till förmån för Svantesson.Det är ett sundhetstecken. Ledaren ovan är bevis på den inskränkthet som Helle Klein och Seglora driver. Det är ofattbart att hon får vara präst och att SVK står bakom Seglora.De åsikter som drivs är total vänsterpolitik som inte hör hemma i en kyrka som officiellt har frigjort sig från staten.
Staffan, all teologi innehåller politiska värderingar. I Martin Luthers teologi fanns det antisemitiska värderingar medan motståndet mot nazismen var en integrerad del av den teologi Dietrich Bonhoeffer företrädde. Problemet är inte rätt eller fel politisk teologi. Inte heller den politiska teologi som Kristet Center i Örebro företräder. Problemet är om Elisabeth Svantesson tillhör en organisation vars politiska teologi kraftigt avviker från regeringens. Oviljan att ta avstånd från den politiska teologi hon företräder i sitt privata engagemang skapar oklarhet när hon skall företräda människor som berörs av just dessa politikområden.
Om Seglora Kyrkan hade varit en kyrka i sin rätta bemärkelse så hade man jublat över att en syster i herren blivit minister. Men istället försöker man anpassa sig och vara ”politisk korrekt” En kyrka är inte kallad till att vara politisk korrekt. Den är kallad till att predika och sprida evangelium. Att Seglora mer sysslar med sociala aktiviteter än berätta om bibelns budskap för att fler skall bli frälsta. Detta är djupt beklämmande. Seglora borde i framtiden inte ha en plats i dagens samhälle då det finns andra föreningar/evenemang som kan fylla detta social behov bättre än vad en kyrka kan. Att St. Clara och Seglora är två kyrkor inom Svenska Kyrkan i Stockholm och som på olika sätt har valt att bedriva sitt uppdrag är extremt tydligt. Dock är det också lika tydligt vilken av dessa linjer som lockar flest kyrkbesökare. Har besökt dessa högmässor ett flertal tillfällen och det är som natt och dag. Länge leve den kyrka som predikar ordet. De övriga kommer och bör dö då de saknar en tydlig plattform…
Hej Bengt,
Seglora smedja är ingen kyrka. Du kan läsa mer om smedjans verksamhet här. http://seglorasmedja.se/om-oss/
Anders, det är inte ”vänsterpolitik” att stå upp för HBT-personers rättigheter. Du finner även på andra håll att många icke-vänster-röster, som KG Bergström och Robert Hannah (FP) bekymras över utnämningen. Smedjan verkar för demokratifrågor. Dagens Seglora är en feministisk, maktkritisk och antirasistisk tidning. Vill du kalla det vänster får du väl göra det, men frågorna är större än så.
Arne C, i din ledare skriver du följande:” Svantesson enligt tidningen Dagen är medlem i Kristet Center i Örebro, en församling av kristna bibelfundamentalister med mycket starka band till Livets Ord. Därmed är det en sanning med modifikation när Reinfeldt påstod att hon inte längre är med i Livets Ord. Vad spelar det för roll att byta församling om man inte också byter bort den fundamentalistiska ideologin?” Du skriver också ” Formellt sett fattar regeringen sina beslut gemensamt. En person med historia av långvarigt och ihärdigt abortmotstånd ges därmed åtminstone formellt en del i besluten även över familjepolitikens område. Det är något som mycket få av dem som röstat på Alliansen skulle önskat sig.
Detta kan väl bara tolkas som 1) E Svantesson står för en fundamentalistisk ideologi, vilket diskvalificerar henne från ministerposter, samt 2) hon är en person med ”en historia av långvarigt och ihärdigt abortmotstånd” som därmed påverkar hela alliansens politik negativt.”
Nu har vi ju fria och öppna val, som gör att det är folket som avgör vem eller vilka som ska ingå i en regering. Vad vet f ö du om vad alliansens väljare anser?
Sedan, regeringen fattar gemensamma beslut och har ett regeringsprogram som beskriver vad man som partier/regering står för. Men det handlar om människor av kött och blod, fritt tänkande varelser som rimligen inrymmer ett spektra av åsikter. Detta gäller nog i alla frågor – om EU, om vår försvars-, jordbruks- eller miljöpolitik, om kärnkraften. Något annat vore väl ändå rätt skrämmande, då skulle du kunna tala om fundamentalism.
Sverige har sedan länge både grundlagsstadgad religionsfrihet och åsiktsfrihet som gäller alla människor, arbetsmarknadsministern inkluderad. Dessa ger rätt till att vara medlem i religiösa samfund, uttrycka teologiska åsikter samt ha en personlig tro. Seglora låter oss förstå att spektrumet av samfund, åsikter och trosuppfattningar som är politiskt korrekta är snävt; till och med så snävt att en politiker som har som främsta uppgift att se till att den svenska arbetsmarknaden är välfungerande (och alltså inte kommer att vara politiskt aktiv på den teologiska scenen) skulle vara olämplig för sitt ämbete.
Detta intoleranta och dessutom tämligen irrelevanta personangrepp (hon har inte blivit utnämnd till ny chefsteolog på Seglora) borde vara en väckarklocka för Svenska Kyrkan att ta avstånd från Seglora.
Bara en kommentar i frågan om aborter: Varje år görs i Sverige ca 38 000 aborter, vilket innebär att mer än EN MILJON människor inte fått födas sedan lagändringen 1974! En abort inbegriper alltså inte bara kvinnans eget liv utan också barnets. Har det ofödda livet ett okränkbara värde eller inte? Jag anser att ett samhälles attityder och lagstiftning måste utgå från varje människas fulla och okränkbara värde,dvs ett absolut människovärde där ingen ska beskrivas som oönskad och därför gallras bort.
Ju mer vi lär oss om den ofödde, ju svårare blir det att reducera honom eller henne till ett något, utan ett eget värde.
Mattias igen!
Glöm inte mina frågor om Du verkligen anser att Livets Ord är en sekt och hur Seglora skulle reagerat, om en muslim utsetts till statsråd! Vi har ju för övrigt redan muslimer i riksdagen, men DS har inte, mig veterligt, någon gång ifrågasatt dem utifrån islams inställning till homosexualitet och samkönade relationer.
[…] Men en moderat politiker som inte tar fullständigt avstånd från denna typ av privata religiösa och moraliska övertygelser, diskvalificerar sig alltså för i princip varje form av politiskt uppdrag, enligt Dagens Seglora. […]
För att vara fullt uppriktig: Jag har egentligen inte fullt förtroende för ett statsråd som inte vågar stå för att det – även efter förlossningen – finns någon speciell vits med att ha en mamma. Och som inte vågar kritisera att Sverige erbjuder utsortering och avlivning av foster med Downs syndrom, foster med gomspalt et c även efter v. 18 då de som ”normala” betraktade fostren fridlysts. Så visst, Elisabeth Svantesson har inte mitt fulla förtroende.
Men övriga ministrar är knappast vettigare i dessa avseenden. Inte den kristliga nättidningen Dagens Seglora heller, tycks det som.
Att vara kritisk till aborter – ett sundhetstecken!
Varje år aborteras cirka 30-40.000 foster i Sverige. Denna siffra har legat relativt konstant sedan 1975 då lagen ändrades. Detta innebär att sedan år 1975 torde Sverige gått miste om cirka 1,5 miljoner människor, troligen ännu fler eftersom flera av dessa hade fått barn i sin tur.
Kvinnor som genomgått aborter upplever långvariga sår i själen och glömmer aldrig aborten. Abort är något fruktansvärt och speglar vilket människovärde en nation egentligen står för.
Kanske är det ett led i rätt riktning att vi får in en person med andra åsikter i regeringen med traditionella kristna värderingar!? Drivs Seglora i syfte att underminera Svenska kyrkan? Vågar ingen lyfta en avvikande mening längre i Sverige? Är det skamligt att vara troende kristen och må dåligt över de höga aborttalen?
[…] Dagens Seglora […]
Erik,
Det var många lösa funderingar i ditt inlägg. I mitt stilla tycke är det inte rätt att säga att samhället ”går miste om någon” på grund av aborter. Personen som genomgår en abort ska inte ställas inför hypotetiska och potentiellt skuldbeläggande resonemang. Abort har varit skuldbelagt länge nog, och många känner fortfarande skuld efter en genomgången abort. Det är inget lättvindigt val. Men det finns inga bevis för att ”kvinnor som genomgått aborter” (det låter som att du talar om alla här) skulle få sår i själen. Det är en schablonbild.
Du beskriver KCÖ som en församling med ”traditionella kristna värderingar”. Men framgångsteologin är ett nytt påfund med svag historisk förankring. Däremot finns det gott om konservativa som tycker om att låtsas företräda någon form av historiskt förankrad, mer ”äkta” kristendom. Det är betydligt mer komplicerat än så.
Dina avslutande meningar ligger inte på en sådan nivå där jag tycker att det blir meningslöst att diskutera.
Mattias ännu en gång!
Fortfarande inget svar på mina – som jag faktiskt tycker med anledning av kritiken mot den nya ministern – relevanta frågor!
[…] Dagens Seglora […]