Katolska kyrkan har alltid förändrats med tiden. Det som förr var förbud är idag praxis. På världsungdomsdagen uppmanade påve Franciskus biskopar och präster att inte infantilisera lekfolket. Det är ett budskap som katolska kyrkan i Sverige borde ta fasta på, skriver Irène Nordgren.
Som katolik och ofta utsatt för inomkatolsk kritik och bannor för att offentligt kritisera påve Benedikt XVI under dennes ämbetsperiod har det känts smått komiskt att efter bara några månader med nye påven Franciskus få höra katoliker som aldrig skulle drömma om att offentligt kritisera förre påven euforiskt utropa ”Äntligen en kristen påve!”
Man brukar säga att kunskap är makt och makt ger tolkningföreträde. Katolska kyrkans påvedöme och dess prästerskap har haft ett unikt kunskaps – och maktprivilegium med därtill hörande tolkningsmonopol.
Boktryckarkonstens genomslag medförde därvidlag en förändringsprocess genom att ge förutsättningar även för vanligt folk att lära sig läsa och skriva och därmed få nödvändig kunskap till att bilda sig egna uppfattningar om världen och tingens ordning.
Därmed började påvedömets tolkningsmonopol att hotas och för att motverka detta inrättades vid mitten av 1500-talet ett Index för förbjudna böcker där författare med egna och för samtiden nya idéer sattes upp. Inkvistionsdomstolar hade redan funnits under flera århundraden dessförinnan i syfte att bekämpa sk irrläror dvs allt som stred mot påvemaktens läromonopol och som provocerade dess kontrollbehov.
Ungefär samtidigt som Index för förbjudna böcker blev överflödigt genom världens nya massmediala kommunikationsformer kamoflerades 1965 inkvisitionens kontrollverksamhet och dess nitiska trospoliser genom ett namnbyte. Sedan dess verkar inkvisitionen under den mer gångbara och samtidigt skickligt vilseledande beteckningen Troskongregationen.
Tidningar, radio, television och nu senast internet har gjort katolska medborgare i västvärldens demokratier till kunskapskonkurrenter till Vatikanen och dess celibatära män vars översittarfasoner och anspråk på att äga den absoluta sanningen inte längre tolereras lika lätt på kontinenten eller i USA. Vatikanen skryter dock gärna med sina framgångar i tredje världen där analfabetism och fattigdom fortfarande råder.
Allmänbildning har visat sig inte alls utrota religiös tro som många befarade alternativt önskade utan istället tycks religiös tro i västvärldens alltmer individualiserade värld ha behov av att frigöra sig från tidigare gängse kollektivistiska och institutionaliserade former för att istället ta sig mer individualistiska uttryck.
Trots att det bland världens kristna inklusive världens katoliker de facto råder skilda uppfattningar bland akademiskt skolade yrkesteologer och lekmän i kontroversiella samtidsfrågor framhärdar Vatikanen i sitt utopiska önsketänkande blandat med jordiskt maktbegär och tvingar alla katoliker att tänka och tycka likadant som en enkönad celibatär grupp Vatikanmän – som inget tycks ha lärt av påvedömets 2000-åriga historia.
Sammanlagt beräknas antal kristna i världen uppgå till 2,18 miljarder varav antal romerska katoliker är 1,2 miljarder . Det säger sig självt att en så stor mängd katoliker som dessutom lever under vitt skilda historiska, kulturella, sociala, och ekonomiska förhållanden inte kan förväntas ha samma åsikter i frågor som rör kvinnliga ämbetsbärare, homosexuellas likaberättigande, abort, preventivmedel, obligatoriskt prästcelibat, interkommunion, påvlig ofelbarhetsdogm och interreligion.
En vacker dag kommer en samfälld omvärld att skaka på huvet åt dagens vatikanska lära och tradition gentemot kvinnor och homosexuella precis som vi idag skakar på huvet när vi läser att det tog fram till 1863 tills en påve –Gregorius XVI – i en encyklika satte ned foten angående kristen lära och tradition vad slaveriet beträffar. Dessförinnan gällde inom kristen kontext bara rekommendationer att behandla slavar på ett juste sätt ungefär som katolsk lära och tradition idag rekommenderar när det gäller homosexuella .
Det går fint att jämföra katolska kyrkans katekes (KKK) råd till sina medlemmar hur de ska bemöta homosexuella med Paulus råd till slavägare att bemöta sina slavar.
KKK §2358 ”Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas.”
Paulus råd i Efesierbrevet 6 : 9 ”Och ni som har slavar, handla på samma sätt mot dem och använd inga hårda ord. Ni vet ju att de och ni har samme herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person.”
Eller ta läran och traditionen med katolskt ränteförbud som gällde fram till början på 1800-talet.
Påven Clemens V bestämde till exempel på 1300-talet att penningutlånare inte fick ta emot nattvarden, inte fick begravas i vigd jord etc.
Tala om pardigmskifte även på detta område där Vatikanen sedan dess gjort en helomvändning och förra århundradet till och med öppnat eget, det vill säga Vatikanbanken IOR (Istituto per le Opere di Religione) som inte bara lärt sig ta ordentlig ränta utan även lärt sig avancerad penningtvätt.
Eller ta synen på kyrka – stat där ett åtskiljande dem emellan fanns med på den kända förteckningen för irrläror 1864.
Idag har katolska kyrkan fått en ny reformföreträdare i den österrikiske kyrkoherden Helmut Schüller som tagit initiativ till det så kallade kyrkoherdeinitiativet och ”Upprop till olydnad ” mot bakgrund av den alarmerande prästbristen.
Under 2 veckor i augusti har Helmut Schüller rest från kust till kust i USA – ”The Catholic Tipping point” – och pläderat för inomkatolska reformer som underförstått naturligtvis kräver ytterligare paradigmskiften i officiell katolsk lärosyn.
Samtidigt har Franciskus befunnit sig i Latinamerika på Världsungdomsdagen och gjort en hel del – i positiv bemärkelse – uppseendeväckande uttalanden. Franciskus uppmanar till exempel biskopar och präster att inte ”infantilisera lekfolket utan möjliggöra dess växt och mognad.”
Ett sådant påvligt uttalande har dock inte på något sätt gjort intryck i Stockholms katolska Stift vars hemsida tillsammans med Signums och Katolskt Magasins hemsidor totalmörkat Helmut Schüllers USA-resa. Inte någonstans i svensk-katolska officiella media omnämns med ett ord den världshändelse som uppmärksammats av alla världens stora nyhetsbyråer.
Stockholms katolska Stift har en lång och obruten tradition av att fungera som omtänksam förmyndare åt sina medlemmar som av Stiftet betraktas som omyndiga och sköra barn som inte vet sitt eget bästa och därför måste skyddas från olämplig information från omvärlden . Som sådan tycks Helmut Schüller och hans USA resa ha bedömts och därför ”barnförbjudits” i katolska Sverige.
Den nye påven har dock på kort tid dock väckt förhoppningar om att efterlängtad glasnost och perestroika också ska nå katolska kyrkan. En decentralisering och införande av en maktdelningsprincip är vad en rad katolska reformrörelser är eniga om måste bli första steget.
[…] http://dagensseglora.se/2013/08/26/dags-for-transparens-i-katolska-kyrkan/ […]