Med skolan är det som när ett barn får ett pappersark och viker det sex gånger, följer den prickade linjen som dragits i förväg och klipper ut en gubbe och så vecklar ut en girlang med figurer som håller varandra i hand. För några blir det bilden av människogemenskap och positiva bindningar oss människor emellan för andra blir det en bild där både händer och fötter är fängslade i en kedja av hindrande band. Man ser vad man vill se, som i ett rorschachtest där man förväntas projicera sina egna omedvetna erfarenheter eller behov på materialet.
Professor Sven-Eric Liedmans pamflett ”Hets” innehåller en rungande kritik av betygs- och vinstsamhällets kortsiktiga skolpolitik. Men den är inte bara en polemisk stridsskrift utan framför allt ett försök att lyfta fram ett bildningsideal. Det kan visserligen kännas ålderdomligt i elektronikens tidsålder, men det rymmer ett kunskapsideal som på samma gång är allmängiltigt och personligt.
Det inbjuder oss att se kunskap, inte som smörjmedel i en alltmer uppdriven utvecklingsprocess, utan som en process där människor kan mötas i sin gemensamma strävan att tillfredsställa förundran och nyfikenhet. En process som fogar de fragmentariska mediabilderna av världen till ett meningsfullt sammanhang.
Dagens skolpolitik handlar tyvärr inte om att bygga denna gemensamma erfarenhet. Numera handlar den om att främja konkurrens, valfrihet, individualisering och entreprenörskap. När girlangen med figurer vecklas ut blir det för dagens skolpolitiker till en hotbild utan associationer till ett sammanhållet samhälle. Skolan har blivit den arena där den politiska makten tydligt visar vad den har för samhällsideal.
I epokskiftet på 1990 -talet där Ayn Rand och Margret Thatcher blev föredömen fanns en uttalad ambition att skapa större skillnader och klyftor mellan grupper. Välfärdsstaten och ”flumskolan” med sina frikostiga bidragssystem och statliga pekfingrar, pacificerade och låste, hette det. Vad som behövdes var nya incitament och en avreglerad marknad för att främja konkurrens, tillväxt och utveckling. Det fanns inget samhälle, bara enskilda individer i den nyliberala agendan.
Det är resultaten av denna skolpolitik som fick 12 ledamöter, professorer och skolforskare ur vetenskapsakademin att slå larm om en entydigt negativ trend för den svenska skolan i jämförande internationella test över skolresultat. Det fria skolvalet och möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte har brutit ned de kunskaps- och bildningsmål som tidigare formade skolans verksamhet.
Istället har en ökande segregation och ökande klyftor mellan skolor och elever försvårat för ungdomar som växer upp i socialt utsatta områden att få möjligheter till framtida högre utbildning. Tala om för mig i vilken stadsdel din skola ligger så ska jag tala om för dig vilket betyg du har. De olika betygsnivåerna mellan olika skolor kan i det närmaste ses som ett mått på segregationen och de socioekonomiska klyftorna i våra svenska storstäder.
Den sammanhållna svenska skola som ville bygga samhället genom att betona fostran av demokratiska och kollektivt ansvarstagande medborgare finns visserligen kvar i styrdokumenten, men i verkligheten har den fått stå tillbaka för en marknadsstyrd skola. Trots att alla har rätt till en likvärdig utbildning innebär det inte att alla får det. Förortsvåldet i storstäderna får ofta en bred uppmärksamhet men sällan uppmärksammas det symboliska våld som ligger i att omkring hälften av eleverna i de segregerade skolorna inte ges de förutsättningar som krävs för behörighet till gymnasiet.
Erfarenheterna från Finland visar att en allmän, sammanhållen skola, med högt utbildade lärare som har en hög grad av autonomi, ger bättre resultat inte bara för de svaga eleverna, utan också för de högpresterande eleverna. Vi behöver forma en skola där det handlar om möten istället för övervakning och kontroll. Där det handlar om samspel istället för överordning och underordning. En skola där det handlar om uppriktig nyfikenhet istället för förutfattade meningar och färdiga svar. Vi behöver en vision där bilden av de urklippta pappersfigurerna bildar en sammanhållen kedja av människor som skapar en gemensam framtid.
