Peter Lööv Roos, ordförande för Kristna Fredsrörelsen och ledarskribent på Dagens Seglora, talade på lördagens stora demonstration mot REVA, som protesterade mot polisens metoder och politikers svek mot de papperslösa. Den här boken är så bra: Rosas buss, en bok för barn och unga om Rosa Parks, som en tidig vintermorgon 1955, på en buss i staden Montgomery den amerikanska södern, vägrade lämna sin plats i bussen till en vit passagerare.

”Reclaima ett Sverige för alla”

Peter Lööv RoPeter_Loov_Roos_150x150os, ordförande för Kristna Fredsrörelsen och ledarskribent på Dagens Seglora, talade på lördagens stora demonstration mot REVA, som protesterade mot polisens metoder och politikers svek mot de papperslösa.

Den här boken är så bra: Rosas buss, en bok för barn och unga om Rosa Parks, som en tidig vintermorgon 1955, på en buss i staden Montgomery den amerikanska södern, vägrade lämna sin plats i bussen till en vit passagerare. Genom sin civila olydnad satte Rosa Parks igång hela medborgarrättskampen för ett annat samhälle.

I en förklarande text i boken står det: ”För oss som lever nu kan det vara svårt att förstå att det för bara ungefär 50 år sedan rådde apartheid i USA, d v s att man systematiskt gjorde åtskillnad på människor med olika hudfärg”.

Jag tänker: Kommer mina barnbarnsbarn att på 2060-talet läsa en bok som förklarar att ”För oss som lever nu kan det vara svårt att förstå att det för bara ungefär 50 år sedan rådde apartheid i Sverige, d v s att man systematiskt gjorde åtskillnad på människor med olika hudfärg”?

För det är vad man gör i Sverige i dag, vintern 2013: systematisk åtskillnad på människor med olika hudfärg. Apartheid är ett namn för det. Rasism ett annat.

Statsministern tycker inte att det är hans sak att säga vad som är rätt eller fel. Justitieministern är inte bekymrad. ”Jag känner mig trygg” säger en politiker i Polisstyrelsen om polisens metoder.

REVA 2 333x480Det kan vara svårt att känna igen rasismen när man är vit. När man som vit alltid kan känna sig hemma. När man som vit aldrig behöver oroa sig för att ens hemhörighet ska bli ifrågasatt. Bokstavligen i ett ögonblick. När man aldrig blir talad om som ”volymer” och ”flöden”. Den totala avhumaniseringen.

I min egen bekantskapskrets kan så unga som barn i tioårsåldern vittna om hur den kropp man har räcker för att utsättas för misstänksamhet och främlinggörande i det offentliga rummet. Det är erfarenheter som sätter spår. Dramatikern Nisam Aghilis ord är starka och sanna: ”Rasism känns i kroppen.” Reva river i människor och orsakar djupa sår.

Det måste finnas ett annat sätt att vara samhälle.

Många har gått före i kampen, ickevåldskampen, för ett annat samhälle, ett samhälle som inte bygger på rasismens, åtskillnadens, omänskliga, människoovärdiga logik. Som Rosa Parks och Martin Luther King. Genom vad de vågade säga och vågade göra, i det stora och i det lilla, fortsätter de att inspirera nya generationer, i nya tider och sammanhang. Modiga individer, men också delar i en större, gränsöverskridande rörelse för förändring.

Nu gäller det att reclaima ett Stockholm, ett Sverige för alla. Ett Sverige som inte rivs sönder av Reva. Ett Sverige där vi talar om människor, människor med namn, liv, drömmar, inte om ”volymer” och ”flöden”. Ett Sverige där vi aldrig, aldrig skulle komma på tanken att tvångsutvisa barn som snart tioårige Hinok Zakir och hans småsyskon Yonas och Josef, som är födda i Sverige och haft hela sina liv här.

Vi hör samman, bortom gränser som politiker och andra har skapat och satt upp. Med den unga jemenitiska fredspristagaren Tawakkol Karmans ord: ”Jag är en världsmedborgare. Jorden är mitt land och mänskligheten är min nation”.

Det finns ett annat sätt att vara samhälle.

 Peter Lööv Roos

Red.: Dagens Seglora driver ett upprop för de papperslösa och mot REVA. Du kan skriva på det här.

Kommentarsfältet är stängt.